Loggboken

Punkter om vård- och stödsamordning

2008-08-22

Jaha, där ser man. Mitt första försök till bloggtext har jag redan lyckats slarva bort. Men snart skall det väl gå att lära sig at behärska detta på ett bättre sätt.

 

Detta inlägg - som nu blir det första - handlar om vård- och stödsamordning.

 

Bakgrunden

Bakgrunden är att psykologiämnet vid Karlstads universitet i november 2006, på förslag från den dåvarande Nationella psykiatrisamordningen, fick uppdraget från regeringen att genomföra implementeringsinsatser i landsting och kommuner för att storskaligt pröva case management teknik. Uppdraget omfattar sexton miljoner kronor och genomförs i 5 landsting och 14 kommuner och omfattar riktlinjer för CM-projektets målgrupp, verksamhetsinnehåll, projektorganisation, ekonomi och återrapportering till Socialstyrelsen under perioden 2007 – 2011.  

 

För att genomföra uppdraget på bästa sätt bestämde vi oss för att genomgöra en upphandling för att kliniskt verksamma personer med stor erfarenhet av case management (vård- och stödsamordning) skulle kunna knytas till projektet. Upphandlingens strikta kvalitetskrav ledde till att endast ett företag ansåg sig som kvalificerat att söka, nämligen Evidens. Evidens var då ett nybildat företag men förvaltade mångåriga erfarenheter av case management teknik från mottagningar i Lysekil och Malmö. Du kan läsa mer om Evidens genom att klicka på länken under fliken "Länkar". 

 

Vad är CM-teknik?

För att kunna svara på den frågan behöver vi först reda ut vad CM-teknik är. Den tidigare Nationella psykiatrisamordningen har bidragit med följande definition (Nationella psykiatrisamordningen 060911): 

 

ACT (Assertiv Community Treatment) är ett samhällsbaserat behandlings- och rehabiliteringsprogram som utvecklades under 1970 och 80-talet som framför allt riktat sig till långtidssjuka personer med stor konsumtion av psykiatrisk slutenvård. Enligt ACT modellen arbetar man i tvärdisciplinära team som genomför insatserna i patientens närmiljö i stället för på mottagning eller institution. Case managern har en central roll i planering, utförande och samordning av vård och stödinsatser till personen. Modellerna har modifierats och prövats med framgång i olika delar av världen. Följande komponenter har framförts som viktiga:

  • Insatserna genomförs huvudsakligen i personernas egna miljöer
  • Verksamheten är uppsökande
  • Verksamheten har en hög intensitet och kan erbjuda insatser efter behov
  • Det finns hög kontinuitet i verksamheten
  • Verksamheten är teambaserad och personalgruppen är multidisciplinär
  • Arbetet genomförs tillsammans med eller i nära samarbete med personens eget stödsystem som familj, vänner, arbetsgivare, hyresvärd och andra vård- och stödinsatser
  • Varje case manager har ett litet antal klienter ca 10   

 En case manager har följande typiska arbetsuppgifter:
  • Ansvara för planering och uppföljning av insatser
  • Säkerställa kontinuiteten i patientens kontakter
  • Ha det samlade ansvaret för att behandlingsinsatser, stödinsatser och praktisk hjälp genomförs
  • Vara ombudsman för personen och hjälpa den att bevaka sina rättigheter
  • Lokalisera och hålla kontakt med de sociala, medicinska och psykiatriska insatser som inte kan erbjudas inom teamet men som är aktuella för personen det gäller
  • Se till att personens nätverk, eget stödsystem samlas och används som resurs.

 Dessa modeller eller arbetssätt kan ses som ett sätt att flexibelt kunna möta de mångskiftande och över tid varierande behov som personer med allvarliga psykiska sjukdomar eller psykiska funktionshinder har.  

 

Arbetssättet case manager och samhällsbaserade team innebär att patienten/klienten garanteras en sammanhållen vård och omsorg som motsvarar individuella behov och täcker hans eller hennes alla livsområden. Detta uppnås genom ett arbetssätt där en person är personligt ansvarig för att tillse att patient/klienten får de vårdinsatser han eller hon behöver genom att själv utföra dem eller tillse att annan gör det. Utöver behandling och omvårdnadsinsatser tillser också case managern att vardagslivet fungerar, det vill säga tar ansvar för att se till att personen har ett fungerande boende, klarar sin ekonomi, deklarerar, kommer i väg och röstar, kan upprätthålla viktiga relationer, och hittar meningsfulla sysselsättningar motsvarande arbete och fritid. Case managern måste dock för att bli tillräckligt kraftfull finnas inom ramen för samhällsbaserade team som arbetar över huvudmannagränserna med både sociala och psykiatriska insatser. Genom att kommun och landsting samarbetar kring personer med stora och omfattande behov i mer eller mindre formaliserade team kan en motsvarighet till ACT skapas även i det svenska systemet.  

 

Ovanstående torde visa att CM-teknik förutsätter nära och regelbundna möten mellan case managern och patienterna/klienterna. Evidensbaserade erfarenheter visar att så kallade resursgrupper är en för svenska förhållanden lämplig modell. Den bygger på ett samarbete över landstings- och kommungränser och inkluderar patienten/klienten i samarbete med såväl professionella som anförvanter och närstående. Förekomst av resursgrupp möjliggör att öka case managerns så kallade ”case load” till som mest cirka 20-25 patienter/klienter som befinner sig i olika faser.  

 

I några kommande inlägg i Loggboken skall jag fortsätta att berätta om satsningen på vård- och stödsamordning.