Loggboken

I spänd väntan på nästa artikel

2018-11-26

Den här gången har jag väl varit mer än lovligt sen med att komma med ett nytt blogginlägg. Anledningen till det är att jag dels varit ganska upptagen med att sondera och förbereda vissa forskningsinsatser och dels tillsammans med kolleger arbetat med manuskript. Nu har vi äntligen en översiktsartikel på gång gällande betydelsen av väl utprovade mätinstrument för diagnosen DCD (Developmental Coordination Disorder). Det är alltid en hel del stress med att få färdigt det sista putsandet till tidskriften.

 

DCD är en internationellt erkänd diagnos, men har ofta förbisetts i Sverige. Detta trots att den har betydelse för flera funktionsvariationer. En stor andel (kanske en majoritet) av barn och vuxna med ADHD har olika sensomotoriska problem som bidrar till funktionsnedsättningen. Artikeln kommer snart publiceras i tidskriften Frontiers of Psychology och jag återkommer framöver med mer info. Men redan nu är det möjligt att få en liten "förtitt" eftersom tidskriften lagt upp en preliminär version av sammanfattningen (abstract) på följande länk:

Tidig titt

 

DCD spelar som sagt en betydelsefull roll i flera funktionsvariationer. Ett exempel på det, som jag fått anledning att fördjupa mig i på senaste tid, är sjuklig fetma (morbid obesity). Bakgrunden är att jag i förra veckan var opponent på en doktorsavhandling vid Trondheims universitet i Norge. Doktoranden (Hanna Lovise Sargénius) sammanställde i avhandlingen på ett kompetent sätt forskningen om sjuklig fetma. Fenomenet är naturligtvis mycket komplext, men hon kunde ändå visa tidigare forskningsresultat som påvisat övertygande korrelationer mellan sjuklig fetma och problem med motoriska färdigheter som koordination, balans, styrka, fin- och grov motorik bland barn och ungdomar.

 

Men som sagt, jag ber att få återkomma i ärendet när artikeln väl är publicerad. Betydelsen av DCD i relation till ADHD har jag tagit upp i ett tidigare blogginlägg (2017-10-13).

 

Vad gäller pågående regeringsbildande har jag från psykologiska perspektiv inga fler synpunkter än de jag redan framfört. Lite glädjande är det dock att det nu verkar finnas signaler som antyder att det kan bli möjligt att på det ena eller andra sättet få ihop en regering med ett hyfsat underlag (den må vara rödgrönt eller blågult förankrad) och en självständig opposition (med de motsatta färgkombinationerna). Vi får hoppas på det, för det är det vi behöver ha i en parlamentarisk demokrati. Då får vi väljare möjligheter att belöna eller bestraffa regeringsunderlaget i nästa val.