Loggboken

EU-valets stora fråga: Brist på hopp och framtidstro

2019-05-27

Så då var EU-valet avklarat. När jag i går tittade på rapporteringen från valvakorna i TV verkade partiernas talespersoner se sig som segrare. Det får väl anses som bra att nästan alla verkade huvudsakligen nöjda. Det var också Jan Björklunds sista valrörelse som partiordföranden. I mitt tycke utgör Björklund ett positivt exempel på hur man kan diskutera med meningsmotståndare. För det mesta tycker jag att han försöker diskutera sakfrågor och brukar undvika överdrivna påståenden, halvsanningar och smutskastning, något som tyvärr har blivit en vanlig företeelse hos flera av våra politiker. Men i dagens medieklimat tycks det plakatmässiga och ytliga blivit normen.

 

Positivt var dock att miljöfrågorna fick ett stort utrymme under valrörelsen. Däremot upplevde jag tyvärr att de diskussionerna ofta var just plakatmässiga och skräniga och inte gick på djupet. I ett tidigare blogginlägg dristade jag mig att kritisera miljörörelsen för att inte bidra med konkreta och realistiska förslag på hur miljöproblemen kan hanteras. Enligt min upplevelse föreligger det starka känslor och en allt växande fruktan för framtiden samtidigt som konkreta, realistiska och vetenskapligt grundade förslag på vad som bör göras lyser med sin frånvaro. Det tycks också finnas en slags ovilja till att försöka sätta sig in i vad ny teknik skulle kunna bidra med.

 

Ett exempel som jag gav i mitt förra blogginlägg gällde kärnkraften. Vi kommer behöva en kraftfull utbyggnad av elektriska system som inte är beroende av kraftkällor som alstrar koldioxid. En majoritet av de ledande klimatforskarna tycks anse att det är nödvändigt att bygga ut kärnkraften. Modern kärnkraftshantering skulle också kunna upparbeta och använda befintligt kärnkraftsavfall som bränsle och därmed dramatiskt minska problemen med hur man skall ta hand om allt kärnavfall. Av någon anledning motsätter sig miljörörelsen detta trots att tekniken har utvecklats och blivit allt säkrare. Vad gäller kärnavfallet så är miljörörelsens lösning idag att man skall borra ner det berggrunden där det i så fall måste förvaras i 100 000 år! Stora risker för kommande generationer. Det går inte at förstå logiken i detta.

 

Ett annat exempel på ett ogrundat tänkande är fixeringen vid att satsa på utbyggnad av snabbtåg. Enligt tidningen Ny Teknik så uppskattas kostnaden för de nya snabbtågsbanorna till 110-170 miljarder kronor i 2013 års prisnivå. För den prislappen får man cirka 70 mil nya dubbelspår i separata höghastighetsbanor där tågen ska kunna ha en topphastighet på 320 kilometer i timmen. Om man nu vill låsa sådana enorma summor till ett projekt bör man ju vara hyfsat säker på att det är den mest rationella satsningen. Men här finns många frågetecken. Det finns ingen ordentlig analys kring vad gäller en framtida fordonsflotta. Artificiell Intelligens (AI) kommer inom en relativt snar framtid möjligöra självgående elektriskt drivna fordon som troligen kommer att kunna kombineras till spårlösa ”vägtåg” där ”vagnar” på ett flexibelt sätt kan avskiljas och ta sig fram med gods eller passagerare till olika destinationer. Transporter via spår kan bli hopplöst omoderna och de är dessutom mer känsliga för sabotage i orostider.

 

Ny teknik kommer även in vad gäller mat. Snabbmatskedjan Burger King lanserar om några månader köttfria burgare som smakar och ser ut som kött i sina restauranger i USA. Framställningen sker med hjälp av modifierad jäst och kan förhoppningsvis bidra till miljövinster på en rad olika sätt. IKEA planerar för övrigt att lansera en ”köttbulle” som smakar som kött i sina resturanger under nästa år. Denna utveckling bör också bejakas med tanke på den förfärliga hanteringen i "djurfabrikerna".

 

Det är inte så att jag tror att ny teknik löser allt. Men som professor i psykologi vet jag att det är olämpligt att gripas av panik. Modern kognitiv neurovetenskap visar att om hjärnan är upptagen av rädsla är det svårare att ta in ny kunskap och det är svårare att agera på ett sätt som verkligen kan lösa problem. När representanter för dagens miljörörelse intervjuas så saknar jag fördjupande frågor från våra journalister som skulle kunna belysa det fyrkantiga förhållningssättet. Vi måste alla hjälpa till med att få tillstånd mer framtidstro och optimism, naturligtvis baserat på realistiska och potentiellt framgångsrika metoder.

 

För flera år sedan var jag under en period aktiv med idrottsforskning. Det framkom mycket tydligt att våra allra främsta idrottare kännetecknades i mycket hög grad av ett grundläggande optimistiskt personlighetsdrag (”dispositional optimism”). Det innebär att de kan hantera oro och nervositet inför och under stora tävlingar och omvandla det till en positiv drivkraft. På motsvarande sätt handlar det nu om att utveckla optimism inför framtiden och agera på ett logiskt och klokt sätt. Annars kan komma ett svårt bakslag, med resignation och uppgivenhet hos en hel ungdomsgeneration.  

 

Vill du ladda ner några artiklar som handlar om hur framgångsrika idrottare lyckats med att hantera stress och oro inför viktiga tävlingar kan du trycka

HÄR eller HÄR

 

Att svårigheter kan hanteras med hjälp av god planering och humor framkommer i denna:

TED-talk