Loggboken

Autonomiutredningen

Ge små nischade universitet chansen!

2008-12-26

Så har då Daniel Tarschys lagt fram sitt utredningsresultat, den så kallade Autonomiutredningen. Lite förvånande och lite tråkigt var det att han inte tog steget fullt ut och därmed möjliggjorde för befintliga lärosäten att avknoppa från staten genom att bli stiftelseägda. Men å andra sidan kan resultatet ändå i praktiken i bästa fall hamna nära en vision som innebär mer kraft, deltagande och initiativ ”underifrån”. Det beror väl ytterst på medarbetarnas förmåga, på de olika högskolorna, att kreativt utnyttja det nya läget. 

 

Tarschys jämför de föreslagna statliga, men ”självständiga lärosätena”, med public serviceföretagen SVT och SR liksom kommuners förhållande till staten. Utredningen föreslår att lärosätena skall bli juridiska personer vilket skulle innebära större möjligheter att bilda företag och äga egendom. Vidare är det naturligtvis mycket positivt att kollegiala organ skall nominera styrelsen som i sin tur tillsätter rektor. Erfarenheterna av den nuvarande modellen har ju inte alltid varit lyckosamma vad gäller att få fram universitetsstyrelser som är aktiva och tar ett direkt ansvar för verksamheten. 

 

En särskild poäng som utredningen har är att Akademiska Hus skall övertas av lärosätena via ett bolag där alla universitet och högskolor är representerade. Det är definitivt ett steg i rätt riktning, även om jag kan tycka att även här kunde man ha gått ett steg längre, det vill säga helt enkelt delat ut fastigheterna direkt till de närmst berörda.  

 

Vad som inte berörs i utredningen är den strukturfråga som Högskoleverkets chef Anders Flodström har tagit upp. Nämligen att universiteten och högskolorna skall centreras till en mindre grupp, kanske fem stycken, jätteuniversitet. Det är bra att den frågan inte fortsätter att låsas i fel riktning. 

 

Idén om jätteuniversitet som en nödvändig motor för den framtida forskningen behöver problematiseras. Flera iakttagelser, bland annat om nobelpristagare och andra originella forskare, indikerar att relativt små miljöer har varit bättre på att få fram nytänkande. Men dessa mindre miljöer har varit nischade och med spetskompetenser. Vi har redan flera jätteuniversitet (Lund har ca 40 000 studenter), men vi behöver fler små universitet som blir bättre på att prioritera. Det är där vi har uppenbara brister. 

 

Professorn i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, Magnus Henrekson, förde fram flera intressanta tankar i en intervju för drygt ett år sedan (SvD, 19 augusti 2007) där han exemplifierade med världens bästa universitet, Harvard, som har 6 700 studenter på grundnivå och drygt 10 000 studenter på högre nivå, liksom med det egna lärosätet Handels som har 1 200 studenter på grundnivå. Det finns inget som säger att om till exempel Handelshögskolan i Stockholm skulle tvingas ihop med KTH att det skulle leda till mer storslagen forskning. 

 

Tvärtom menar Henrekson: ”Ännu större universitet än dagens……gynnar bara politiskt skickliga spelare som har tid att lobba för sig själva. De riktigt framstående forskarna kommer däremot ofta till korta eftersom de ägnar sin tid åt det de är bra på, nämligen att forska. Så istället för att gynna de duktiga forskarna kommer nog resurserna i än högre grad än idag att kanaliseras via och till de byråkratiskt skickliga på universiteten. Nyckeln ligger i att premiera meritokrati mer än idag och detta är knappast möjligt om vi inte låter forskningen ske mer i institut där forskning i toppklass är målet.” 

 

Henrekson menar att man skall uppmuntra att institut växer fram underifrån och att seniora forskare sedan bör vara anställda både av instituten och av universiteten. Harvard fungerar enligt Henrekson som ett slags hotell för olika toppinstitut. Själv skulle jag också vilja se en utveckling där fristående företag i samverkan med ett universitet utvecklas till forskningsinstitut och så att säga dockar till universitetet.

 

Min stora förhoppning är att en nödvändig reform av högskolevärlden inte skall skjutas sönder vare sig av ”jätteuniversitet” eller av lokala byråkratier vid lärosätena. Det är möjligt att Henreksons idé om hotell för forskningsinstitut är det som skulle ge mest dynamik. Vågar man hoppas på att denna möjlighet kan komma fram i remissvaren på utredningen?