Loggboken

Positiv psykologi

2009-03-12

Ibland kan det vara nyttigt att läsa böcker eller tidskrifter som man inte är helt överens med bara för att bli lite lagom provocerad. Eller snarare kan det handla om annorlunda perspektiv som krockar med redan invanda föreställningar och frigör därmed en del kreativitet som kan bidra till ett mer förutsättningslöst tänkande. 

 

Personligen har jag satt det i system. Att låta mig utmanas av andra perspektiv. 

 

Nyligen läste jag en bok (”Inner paths to outer space”, Strassman, med flera) som väl närmast hör hemma inom fältet positiv psykologi som jag tidigare har skrivit om. Här tas svängarna ut väl häftigt men där finns utan tvekan flera tänkvärda inslag. Den ungerske psykiatrikern Ede Frecska gör i sitt bidrag flera intressanta reflektioner. 

 

Bland annat gör han en parallell mellan vetenskapens förhållningssätt och det kognitiva schema som en person med svår depression har. Psykiatrikern Aaron Beck har beskrivit ett sådant schema på följande vis: 

 

”Jag är en värdelös person.”

”Världen är en ogästvänlig plats.”

”Mitt förflutna är en tragedi; min framtid är utan hopp.” 

 

Ett sådant kognitivt schema leder till att patienten drar ologiska slutsatser om sin situation, överbetonar negativa erfarenheter och bortser från neutrala eller positiva sådana. 

 

Enligt Frecska påminner detta starkt om vetenskapens förhållanden till mänskliga fenomen: 

 

Människan har uppstått som en biprodukt till en serie slumpfaktorer. Det hela kan ses som en följd av en kombination av evolution och slumpmässiga genetiska mutationer. Från en kaotisk materiell värld utvecklades mer komplexa system genom tillfälligheter och naturligt urval. 

 

Vi lever våra liv i ett för oss fortfarande till stor del främmande universum som inte i något avseende bryr sig om oss eller våra öden. De flesta är överens om att det inte är sannolikt att kosmos intresserar sig för någon enskild individ bland alla arter på jorden. 

 

Vi har kommit från ingenstans och kommer att återvända till ingenting efter döden. Det är innebörden i uttrycket ”av jord är du kommen och jord skall du åter bliva”.  Bara atomerna i vår kropp överlever och fortsätter i en rad olika kombinationer. Vi lever i en svår tid och vetenskapen har svårt att ge framtidshopp.

 

Mot den bakgrunden kan man befara att det "negativa" tänkandet som kan uppstå via den västerlänska rationalismen kan leda till ett underskattande av den mänskliga potentialen, på liknande sätt som den psykotiska depressionen. 

 

Ett grundproblem kan vara att vetenskapen har isolerat sig från frågeställningar om livets mening. Här tror jag den positiva psykologin har en stor poäng. Det kanske handlar om att öppna fler dörrar än vad man stänger.