Loggboken

Två disputationer

2009-06-07

Den senaste perioden har varit mycket hektisk. Slutet av terminerna liksom början av terminerna är de mest intensiva för universitetsfolket. Vid terminssluten finns högar av uppsatser som skall bedömas, rapporter som skall skrivas och forskningsprojekt som skall läggas i tillfällig malpåse inför sommaren. Inför terminsstarten handlar det om slutjustering av kurser, föreläsningar och forskningsprojekt som åter skall plockas ur malpåsen.

 

För egen del kunde jag notera två stora ljuspunkter inför slutspurten av vårterminen 2009: två disputationer.

 

Den första disputationen inträffade i Örebro den 29 maj och jag var inbjuden såsom fakultetsopponent. Det innebär att min uppgift var att läsa avhandlingen mycket noggrant för att sedan inför en betygskommitté och en publik kritiskt granska och diskutera avhandlingen samtidigt som respondenten (den som disputerar, dvs., vill bli godkänd som doktor) får möjlighet att svara på frågor och försvara sin avhandling.

 

Det var Mattias Johansson vid Idrottsvetenskap i Örebro som la fram avhandlingen ”Qigong: Acute affective responses in a group of regular exercisers”. Det handlade alltså om att undersöka om Qigong-övningar ger en direkt effekt till exempel i form av positiva upplevelser och avslappning. Qigong är en uråldrig kinesisk metod som går ut på att under stor koncentration och uppmärksamhet göra mycket långsamma rörelser.

 

Det finns faktiskt en ganska så omfattande forskning om qigong och den samlade forskningen på området pekar på hälsofrämjande effekter inom områden som stresshantering, ökad livskvalitet, känslomässig balans, en förbättrad förmåga att hantera olika åkommor och att leva med kronisk sjukdom, samt ökad motståndskraft vis sjukdom. Vad gäller direkta effekter av qigong är mycket mindre gjort och det var just det som Mattias ville rätta till.

 

Sammanfattningsvis kan man säga att avhandlingen visade att deltagarnas känslomässiga välmående förbättrades i samband med qigongträning. Och det är ju vackert så!

 

Nu var emellertid Mattias medverkande personer, som rekryterats från qigongklubben Gröna Draken, inga hösäckar. De var ett gäng mycket aktiva personer i den övre medelåldern. Det är naturligtvis alldeles utmärkt att dessa hittat en fysisk aktivitet som de trivs med, men som vanligt kan man konstatera att det är svårt att nå ut till de mest behövande.

 

Vad gäller qigongträningens inriktning på koncentration så kan man misstänka att det är svårt för personer med höga stressnivåer att påbörja dessa övningar. För den gruppen av människor tror jag mycket mer på flotation eller flyt-REST som jag tidigare skrivit om. Hur som haver var det en trevlig avhandling som ledde till flera intressanta diskussioner.

 

Den andra disputationen skedde en exakt vecka senare, det vill säga den 5 juni i Karlstad. Denna gång tillhörde jag ”det andra laget” i min egenskap av handledare till respondenten. Det var Lars Helldin, psykiatriker och verksamhetschef vid den psykiatriska kliniken vid NU-sjukvården (Västra Götaland) som la fram sin avhandling ”The Importance of Remission in the Treatment of Patients with Schizophrenia Spectrum Syndromes”. Det är en unik avhandling eftersom Lars under en 10-årsperiod lyckats med att mobilisera hela kliniken kring en omfattande årlig datainsamling med över 300 patienter. Detta projekt innehåller flera avhandlingsspår varav Lars eget handlade om just remission.

 

Remission är ett konkret och realistiskt behandlingsmål som siktar på att brukaren skall få hjälp med att få sin sjukdom så hanterbar så att livskvalitet och deltagande i samhället markant ökar. Lars ville undersöka om och på vilket sätt som brukare som befann sig i remission skiljer sig från brukare som inte var i remission i avseende på sysselsättning, boende och socialt nätverk, livskvalitet, bördan till följd av sjukdomen, nöjdhet med den erhållna vården och medicineringen, sjukdomsinsikt, neurokognitiva förmågor samt olika behov av stödinsatser.

 

Avhandlingen visade tydligt att uppnådd remission medförde praktiska och kvalitativa fördelar för patientgruppen och samhället. Som jag ser utgör avhandlingen ett viktigt argument för ökad evidens inom vården. All vård och omsorg måste utgå från bra och beprövade metoder och det är viktigt att man kan korrekt beskriva vad som görs så att både brukarna och vårdgivarna kan värdera insatserna. Tyvärr ser vi ju idag väldigt mycket av låt-gå inställning inom vården och omsorgen. Insatserna måste göras med utgångspunkt från brukarnas önskemål och behov och då är det viktigt att återkommande ta in uppgifter som visar om behandlingen har önskad effekt eller inte.

 

Med två så trevliga disputationer fick vårterminen 2009 en fin avslutning.