Loggboken

Resursgruppen

2008-08-23

 Hej Gudrun!

 

Kul att du hittade fram till min Blogg. Då kan vi ju så att säga fortsätta telefonsamtalet som vi hade under fredagsmorgonen. Du har helt rätt att det kan vara lite förvirrande med de olika begreppen. En anledning är väl att att många av begreppen är på engelska och det tar lite tid att inarbeta nya svenska och då får vi kanske acceptera att flera används.

 

Case manager är inte ett optimalt begrepp; vi behöver hitta ett svenskt begrepp eftersom många många associerar CM till affärsvärlden. Dessutom har framförs från patienternas organisationer liksom från flera progressiva vårdare och chefer att man inte gillar ”case”. Man tycker inte om att beskrivas som ”fall” utan vill ha mer helhetssyn. Begreppet vård- och stödsamordnare (”samordnare” i vardagligt tal) tycks fungera och blir allt mer använt.

 

För att betona nödvändigheten av att stärka patienten/klientens roll används begreppet ”brukare” allt oftare av såväl brukarna själva som inom ”CM-rörelsen”.

 

Begerppet ACT-team kan ha lite olika innebörder. Bara psykiatriker (England), fristående socialtjänst (USA), mobila akutteam (Sverige). ACT-teamet är de professionella. Fungerar till del även i den så kallade Lysekilsmodellen men ersätts där oftast av resursgruppen. 

 

Resursgruppen

Sedan har vi det där med Resursgrupp. Här kommer i punktform ett försök till sammanfattande beskrivning:
  • Man börjar med grundbulten: Brukaren + Samordnaren + Doktorn
  • Sedan gör brukaren ett sociogram av personer som finns i omgivningen och som betyder olika saker. Därefter anges vilka som har en bra och viktig funktion för brukaren och så fyller man på de ursprungliga tre med kanske 3 – 5 personer så att man skapar en resursgrupp (som alltså består av såväl professionella som privatpersoner) på cirka 6 – 8 personer.
  • Den utvidgade gruppen ställer upp utan ersättning och man bokar in möten i almanackorna kanske ett halvt eller t o m ett helt år i förväg. I genomsnitt träffas grupperna fyra gånger per år. I början kanske 1 gång/månad -> 1 gång varannan månad -> var tredje månad -> 1 gång per år. Ett typiskt möte kan vara en timme och upp till 1,5 timmar. Det ställer krav på samordnaren att vara en god mötesordförande.
  • Brukaren tillsammans med samordnaren fungerar som ordföranden vid mötena. Det innebär t ex att psykiatriläkaren får ta på sig en litet annorlunda roll, men har naturligtvis kvar sin ställning med receptblocket. Men samordnaren ”kan” mer om brukaren. Därför viktigt med utbildning av läkarna i denna nya roll, samt teamutbildning.
  • Resursgruppen kan adjungera olika experter. Nedan några tänkta exempel: socialtjänst, försäkringskassa, frivårdmyndighet, ENA (enheten för narkotika och alkoholmissbruk), Skolan, BUP, Boendestödjande från kommunen, Arbetsförmedlingen, osv.
  • Inför ett resursgruppsmöte skickas en kallelse ut med en dagordning: Möte hemma hos Olle. Samordnaren går igenom läget på kvalitetsstjärnan (man skall helst kunna mäta och beskriva och vara evidensinriktad), läkaren berättar kanske om ny medicinering. Man tar upp vissa uppgifter som att Olle skall gå på bio tillsammans med en närstående. Det kanske finns någon från arbetsförmedlingen som har ett förslag som skall diskuteras, osv.
  • Representanter från försäkringskassa, arbetsförmedlingen och liknande får bättre informationer och blir mer engagerade. Olle är inte längre bara ett ”case” utan också en människa. Värdefullt för Socialtjänsten att få ut brukaren till boende; samordnaren hjälper till att träna.
  • Anförvanterna blir mycket tacksamma: ”vi blir sedda, vi får hjälp och vi får äntligen hjälpa till”.
  • I resursgruppen så fokuserar man på funktionshinder direkt, först därefter kommer diagnoserna då i form av externa experter. Experter (t ex en neuropsykolog) kommer till den ort där resursgruppen verkar och gör utredningen och deltar sporadiskt vid resursgruppens möten.
Ja detta är några exempel. Det viktiga är att hela tiden komma ihåg att metoden hela tiden utgår från brukarens önskemål, behov och deltagande