Loggboken

10 år som universitet

2010-02-14

Karlstads universitet har nyligen firat sitt 10-årsjubileum som universitet. Många viktiga saker har uträttats under dessa 10 år. Särskilt har stora utbildningssatsningar skett och åtskilliga är de studenter som fått högkvalitativ utbildning i Karlstad.

 

Så långt är allt väl. Det finns dock ett litet orosmoln som måste hanteras. I jubileumsboken påpekas nämligen att det förekommit, under de senaste åren, en tydlig stagnation vad gäller forskningen vid Karlstads universitet. Att det faktiskt är så är tyvärr alldeles uppenbart.

 

Vi halkar ner på allehanda listor och från att ha varit den bästa högskolan av de fyra som samtidigt sökte universitetsstatus är vi nu sämst. Enligt Vetenskapsrådets så kallade indikator är vi näst sämst jämfört med alla universitet och högskolor, bara Högskolan Väst kommer efter oss. Det är allvarligt eftersom indikatorn är ett mått på forskningseffektivitet och kan ses som en slags vindstrut över vart det barkar.

 

Varför har det blivit så här?

 

Det finns naturligtvis inga lätta svar men vi kommer inte ifrån att börja sortera i byken. En pusselbit kan vara vissa strategiska brister och dålig samordning på styrelsenivå som kan skönjas i Karlstad. Den tidigare ordföranden för universitetslärarnas fackorganisation, Christoph Bargholtz, drev tesen att en universitetsstyrelse bör vara förankrad och engagerad i ett universitetets verksamhet och tillsättas på motsvarande sätt som sker till exempel i Finland, det vill säga det bör vara universitetets forskare och lärare som tillsätter styrelsen. Jag delar helt den uppfattningen.

 

I anslutning till Tarschys utredning framfördes att det bör vara de anställda som nominerar styrelsen i sin helhet och bara det skulle vara en avsevärd förbättring. Det är bara att hoppas att intentionerna kan genomföras.

 

Ytterligare ett av våra problem är att vi har för mycket av en linjeorganisation med toppstyrning. En kreativ miljö bör ha flera maktcentra och på ett bättre sätt ta vara på medarbetarnas engagemang. Det skulle vara väldigt mycket mer modernt med en plattare struktur där mer makt och inflytande sker underifrån genom aktiva institutioner. Administratörer bör i ökad grad flytas till ämnes- avdelningsnivåerna och dessa enheter måste kunna få se starka kopplingar mellan egna initiativ och gratifikationer. Själklart skall administratörerna på denna nivå tillhöra respektive ämne eller avdelning och inte som nu en helt onödig överbyggnad.

 

I en mindre toppstyrd organisation bör också finnas en kvalitetsstruktur med ämnesföreträdare och professorsråd. På det viset kan ett administrativt ledarskap balanseras av ett akademiskt ledarskap. Om så inte sker tror jag att det föreligger en mycket stor risk för byråkratisering. Det som kännetecknar en byråkratisk organisation är att den har svårigheter att hantera feedback och svårigheter att självkorrigera sig. Man inriktar sig på att vara duktiga på att följa massa konstruerade regler och upplever frustration inför nytänkande.

 

Låt oss göra studiebesök hos några av våra syskonuniversitet. Varför lyckas till exempel Örebro universitet så bra, medan vi i Karlstad fortsätter att stagnera forskningsmässigt? Där finns mycket att lära.