Loggboken

Terrorismens psykologi

2010-12-29

Den stora uppmärksamheten kring självmordbombaren i Stockholms centrum har börjat lägga sig. Min grundläggande känsla nu är givetvis en stor tacksamhet över att effekterna ändå blev så begränsade. Därefter börjar jag som många andra att fundera över terrorismens väsen.

 

Från uppslagsböcker kan vi inhämta att själva ordet kommer från latinets terror som betyder rädsla och att syftet med terrorism är att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra förändringar. Begreppet i denna mening härstammar från den franska revolutionen – regime de la terreur – det vill säga då giljotinen gick varm och då man styrde med hjälp av fruktan.

 

Det går att förstå just den sidan av myntet, det vill säga terrorismen som ett slags vapen. Det är mycket svårare att förstå psykologin bakom terroristen. Eftersom olika terrorister sannolikt kan ha sinsemellan olika drivkrafter är det vanskligt att generalisera. Man kan tänka sig olika scenarier. Ett kan vara människor med personlighetsstörningar, som därmed befinner sig i den sociala periferin, och som lättare kan manipuleras av terrorns organisatörer.

 

Professor Jan Hjärpe diskuterar (SvD, 2010-12-14) olika förklaringar och argumenterar sedan för att frågan om meningsfullhet är central. Enligt Hjärpe kan vissa individer som lever utanför samhället och som inte ser möjligheter till ett normalt liv med ett yrkesarbete lockas av idén om att stupa i kampen för sina ideal. Så kan det nog vara i vissa fall även om jag tycker att Hjärpe väl snabbt avfärdar all upprördhet kring vissa teckningar och ”de rätt meningslösa Vilkska påhitten”. Personligen tror jag faktiskt att den ofta iakttagna upplevelsen av kränkthet är en faktor i sammanhanget. Lättkränkta människor kan ofta vara sköra och svåra att förutse.

 

En ytterligare förklaring för förståelse av terroristens psykologi kanske skulle kunna inkludera just upplevelsen av kränkthet? Här får vi hjälp av den danske psykologen Carsten René Jørgensen om helt nyligen kommit ut med en ny bok (”Identitet. Psykologiske og kulturanalytiske perspektiver”. Hans Reitzels Forlag). Boken handlar om identitet och frågor om vem jag är, vad jag vill vara och hur jag vill uppfattas av den eller de grupper som jag ingår i.

 

I det postmoderna samhället är identiteten inte självklar utan man kan så att säga mer välja vem man vill vara och därmed individualistiskt ”skapa sig själv”, medan i ett mer traditionellt samhälle är identiteten något som man får på grund av sitt kön, familjeband, arbete eller liknande. I det postmoderna västerländska samhället står individen i centrum och tendensen är att den enskilda personliga identiteten spelar en dominerande roll. I traditionella kulturer är identiteten starkt kopplad genom medlemskap i en grupp och ett kollektiv som t.ex. muslim. Det är alltså enligt Jørgensen inte den enskilde utan religionen och förhållandet till profeten som är central för identiteten.

Därför om någon ritar elaka teckningar föreställande motiv som är centrala för kollektiv identitet då är det inte bara kulturen utan också den enskilde som angrips och detta kan utlösa vrede och upplevelser av en allvarlig förolämpning. Men som sagt det finns inga enkla svar här och diskussionen om terrorismens psykologi lär fortsätta. Låt oss under tiden glädjas över att så många ledande svenska muslimer klart och tydligt trätt fram och klargjort att terrorismen inte på något sätt kan motiveras eller stödjas av heliga skrifter!