Loggboken

Vänder det nu? Om goda revisioner och krafttag

2011-01-23

Helt nyligen fick vi vid Karlstads universitet det glada budskapet att Högskoleverket har godkänt lärarutbildningen. Karlstads universitet kommer under en period att vara en av endast fem högskolor som utbildar lärare på alla nivåer i den nya utbildningen. Detta besked liksom nyligen beviljade stora externa forskningsmedel är verkligen goda nyheter för ett universitet som under lång tid stretat på i motvind.

 

Åtskilliga rapporter och listor i olika sammanhang har visat att Karlstads universitet har halkat ner vad gäller forskningseffektivitet jämfört med alla universitet och i synnerhet jämfört med de tre andra högskolor som för drygt tio år sedan sökte om universitetsstatus.

 

Två rapporter

Två rapporter som lades fram nyligen skakade om oss rejält på universitetet. Först kom Vetenskapsrådets beräkningsunderlag för 2011. Den rapporten kom i juli och på basis av vetenskapliga insatser under perioden 2006-2009 hade Vetenskapsrådet utarbetat en fördelningsnyckel för resursfördelning till universitet och högskolor som skall ske enligt ett så kallat bibliometriskt index. Med index 198 blev vi sämsta universitet vilket kan jämföras med de tre jämförbara universiteten: Mittuniversitetet (251,1), Örebro universitet (454,3) samt Linnéuniversitetet (483,4).

 

Den andra bekymmersamma rapporten kom så sent som 11 januari 2011 och hade utarbetats av Riksrevisionen. Titeln på rapporten är ”Använder lärosätena resurserna effektivt? Effektivitet och produktivitet för universitet och högskolor”.  Trots att granskningen visar på en positiv utveckling för alla lärosätena under åren 2004-2008 så framkommer det att ungefär hälften av lärosätena klassas som ”fullt effektiva” medan för de övriga finns det möjligheter att använda resurserna mer effektivt. För några lärosäten bör en kraftfull uppryckning ske i dessa avseenden. Till den gruppen hör Karlstads universitet.

 

Genom ett system med framräknade relativa effektivitetstal för 30 universitet och högskolor, framtagna utifrån vad som är möjligt att åstadkomma jämförs lärosätena. Siffran 1 indikerar full effektivitet och om ett lärosäte till exempel fått siffran 0,93 så betyder det att det finns utrymme för 7 % förbättringar. Återigen hamnar Karlstad på jumboplats i gruppen nya universitet (Örebro stoltserar med en etta) och med siffran 0,77 framgår att Karlstads universitet kan förbättras med 23 procentenheter. Besvärande är det också att vi ligger näst sist på hela listan, alltså inklusive alla högskolor. Endast Högskolan på Gotland ligger under oss med ett genomsnittligt värde på 0,75.

 

Vad drar vi för lärdomar av detta? Jag tror att anledningen till att det i slutänden gick så bra med att säkra lärarutbildningen till Karlstad var att det skedde en stor mobilisering underifrån. Flera personer gjorde ett utmärkt och engagerat arbete för att ta vara på synpunkter från Högskoleverket om vad som behövde göras för att stärka verksamheten inom lärarutbildningen. När sådan kraftsamling sker underifrån och när alla är inriktade på att ta kritiken från externa utredningar på allvar då kan vi uträtta underverk.

 

Möjliga förklaringar

Och kanske finns just här också en förklaring till varför vi inte varit lyckosamma på en del andra områden. En pusselbit kan vara strategiska brister och oklar samordning på universitetets centrala nivå, det vill säga ”ovanför” fakultetsnivån, orsakad av en inte helt genomtänkt organisationsmodell.

Ytterligare ett av våra problem är att vi har för mycket av en linjeorganisation med toppstyrning. En kreativ miljö bör ha flera maktcentra och på ett bättre sätt ta vara på medarbetarnas engagemang. Det skulle vara väldigt mycket mer modernt med en plattare struktur där mer makt och inflytande sker underifrån genom aktiva institutioner.

Administratörer bör i ökad grad flyttas till ämnes- och avdelningsnivåerna och dessa enheter måste kunna få se starka kopplingar mellan egna initiativ och gratifikationer. Själklart skall administratörerna på denna nivå tillhöra respektive ämne eller avdelning och inte som nu en helt onödig överbyggnad.

I en mindre toppstyrd organisation bör också finnas en kvalitetsstruktur med ämnesföreträdare och professorsråd. På det viset kan ett administrativt ledarskap balanseras av ett akademiskt ledarskap. Om så inte sker tror jag att det föreligger en mycket stor risk för byråkratisering.

Det som kännetecknar en byråkratisk organisation är att den har svårigheter att hantera feedback och svårigheter att självkorrigera sig. Man inriktar sig på att vara duktiga på att följa massa konstruerade regler och upplever frustration inför nytänkande.

 

Bejaka revisioner!

Men som sagt, då och då ser vi bevis för den enorma kraft som kan utvecklas om man ger utrymme för engagemang och självständiga initiativ. Kreativitet, flexibilitet, öppenhet för möjligheter, tillit är i sammanhanget viktiga nyckelord.

 

För att få hjälp att komma vidare i vår process är det viktigt att ödmjukt ta vara på rekommendationer från Vetenskapsrådet, Högskoleverket och Riksrevisionen. Dessutom bör vi se positivt på att initiera lokala revisioner – inte för att hitta syndare som det skall kastas sten på – utan för att förbättra beslutsprocesser på universitetet och därmed den akademiska kvaliteten. Tillsammans har vi mycket att förbättra!