Loggboken

Forskningen inom psykiatrin

2011-09-06

Nyligen har Kungliga Vetenskapsakademins psykiatrigrupp presenterat en studie (SvD, Brännpunkt, 2011-08-28) om den psykiatriska forskningen i Sverige. De är bekymrade över att forskningen hamnat på efterkälken och har svårigheter att konkurrera om anslagen. Bakgrunden är den kris som många anser finns inom psykiatrin både inom landstingens och inom kommunernas ansvarsområden.

 

Min upplevelse är att det finns ett stort intresse från både landsting och kommuner att förbättra omhändertagande och vård inom psykiatrin, men att det som saknas är en omfattande och slagkraftig forskning med en stark klinisk förankring som tydligt kan peka ut evidensprövade metoder. Sambanden mellan universitet och klinik har försämrats under lång tid inom just det psykiatriska området.

 

Psykiatrigruppen hävdar att kostnaderna för psykiska sjukdomar är minst 75 miljarder kronor per år och då har man inte bara räknat in de direkta sjukvårdskostnaderna utan också produktionsbortfall för sjuka och närstående. Så visst skulle det löna sig stort om den psykiatriska forskningen skulle kunna förbättras.

 

Men det handlar kanske inte bara om ökade anslag. Professorerna Rothstein och Alvesson har samtidigt i ett annat sammanhang (DN, 2011-08-28) bekymrat sig över den inavel som de upplever finns inom svensk forskning, präglad av ”anpasslighet och konformism där man socialiseras att följa de etablerade tankesätten på den egna institutionen. Håller man sig väl med andra kan man gärna få en hyfsad karriär genom lokalt stöd och slippa krav på att åstadkomma internationellt framstående kunskapsbidrag”.

 

Är det så illa ställt för forskningen i Sverige? Jag har inte underlag för att påstå det, men jag håller med om att det finns oroande tecken. Mot den bakgrunden måste man hälsa alla förslag och insatser som lyfts fram för en att utveckla en internationellt framstående och kreativ forskning med glädje. Örebro universitet gör nu en spännande satsning när de uppmuntrar sina mest produktiva forskare. De har låtit externa experter gå igenom resultaten av universitetets forskning ämnesområde för ämnesområde. Expertgrupperna har betygssatt verksamheten och bland annat tittat på hur många artiklar som publicerats i vetenskapliga tidskrifter.

 

Man låter sedan de mest framgångsrika forskarna få dela på 150 miljoner kronor för att hjälpa dem att ytterligare stärka sina miljöer. Stöd och hjälp istället för byråkratiskt krångel! Så skall en slipsten dras. Det är bara att ta av sig hatten för örebroarna!

 

För att åtgå till Vetenskapsakademins psykiatrigrupp. Har de några konkreta förslag på hur forskningen inom psykiatriområdet skall förbättras? Jo, de presenterar ett 5-punktsprogram som innehåller komponenter som att stimulera klinisk forskning, interaktion mellan psykiatrisk forskning och andra närstående vetenskapsgrenar, förbättra rekryteringen av forskningsledare, större internationellt utbyte stimuleras genom stipendier och gästprofessorer, med mera.

 

Allt detta är gott och bra. Själv tror jag mycket på omedelbara och konkreta åtgärder för att få fart på den kliniska forskningen. Det kräver förtroendefulla förhållanden mellan landstingen, kommunerna och universiteten. Att man hjälps åt i partnerskap och att forskarutbildningarna reformeras på så sätt att även kliniskt upptagna psykiatriker, psykologer och andra nyckelgrupper får möjligheter att delta.