Loggboken

Vård- och stödsamordning med hjälp av Resursgrupps ACT (RACT). Förslag till regeringen

2012-01-06

Uppdraget

 

Karlstads universitet fick av Socialstyrelsen uppdraget att i ett antal kommuner genomföra ett koncept med uppdragsutbildning och implementering av vård- och stödsamordnare (så kallade case managers – CM) som skall arbeta enligt ACT-metoden (Assertive Community Treatment). Projektet skall bestå av utbildning, handledning och genomförandestöd. Avtalet omfattade riktlinjer för projektets målgrupp, verksamhetsinnehåll, projektorganisation, ekonomi och återrapportering till Socialstyrelsen under perioden 2007 – 2011.

 

Efter ett upphandlingsförfarande organiserades verksamheten med hjälp av en projektledning med två representanter från vartdera företaget Evidens och universitetet. Själv blev jag projektledare tillika examinator för utbildningarna och psykiatrikern Tommy Nordén (Evidens) utsågs till projektorganisatör. Dessutom tillsattes en Strategigrupp där förutom projektledningen även ingick representanter från Socialstyrelsen, SKL, brukarrörelsen samt vetenskapsområdet.

 

 

Organisation

 

Utbildningssatsningen organiserades av Evidens. För att underlätta det arbetet tillsattes en central organisationsgrupp bestående av projektadministratören och utbildningsansvariga vid Evidens. Dessutom har Evidens ett särskilt kursråd där implementerings- och utbildningsfrågor regelbundet diskuterades.

 

Utbildningarna bedrevs på fem kursorter, nämligen Sundsvall, Örebro, Borlänge, Göteborg/Mölndal och Kristianstad.

 

Dessa påbörjades under hösten 2007 med basutbildningen (7,5 hp) som avslutades med examinationer maj 2008. Därefter följde fördjupande utbildning (30 hp) samt implementeringsstöd. Kursdeltagarna var anställda inom kommun eller landsting och verksamma inom socialtjänst eller psykiatri på orterna: Timrå, Härnösand, psykiatriska kliniken Sundsvall/Härnösand, Borlänge, Ludvika, Psykiatri Norra Västra Dalarna. Örebro, Lindesberg, Ljusnarsberg, Örebro psykiatri. Mölndal psykiatri, Härryda, Partille. Kristianstad, Hässleholm, psykiatri Hässleholm/Kristianstad.

 

 

Slutsatser och förslag

 

I den rapport som vi nyligen lämnat till Socialstyrelsen och regeringen sammanfattas erfarenheterna från projektet. Vår upplevelse är att projektet har varit framgångsrikt. Intervjuer och rapporter från deltagare i projektet indikerar flera positiva effekter såsom förbättrad behandlingseffektivitet, kortare behandlingstider, bättre verktyg i bemötandet och i behandlingarna, bättre samordning mellan kommun och landsting och därmed minskat antal felbedömningar. Särskilt betydelsefullt har varit alla positiva rapporter från deltagande brukare och närstående. Dessa resultat speglas i flera av bilagorna till denna rapport och har också framkommit på konferenser som anordnats inom projektets regi. Ytterligare ett belägg för att den speciella form av ACT modell som använts, det vill säga Integrerad Psykiatri eller Resource group Assertive Community Treatment (RACT), upplevts som värdefull av såväl personal som brukare är att nu finns snart 700 resursgrupper verksamma i landet som ett direkt eller indirekt resultat av projektet.

 

Flera slutsatser kan dras från projektet:

(1)  Även om en majoritet av de medverkande brukarna hade diagnoser inom det psykotiska fältet återfanns cirka 35 % inom hela spektret av typiska psykiatriska diagnoser som missbruksproblem, personlighetsstörningar, panik- och ångestsyndrom, beteendestörningar, ätstörningar, uppmärksamhetsstörningar och så vidare. Erfarenheterna visade att metodprogrammet kunde genomföras för alla personer med svåra psykiska besvär oberoende av medicinsk diagnos.

(2)  På några ställen försvårades implementeringen då cheferna inte var insatta i metoden vilket belyser nödvändigheten av en särskild chefsutbildning.

(3)  Nya viktiga erfarenheter understryker att utbildningsmanualen behöver skrivas om och förbättras. Det arbetet har redan påbörjats.

(4)  Upplägget med teamutbildningar och fördjupningsutbildningar fungerade väl och var lagom omfattande även om det skulle vara önskvärt att utöka metodhandledningen.

(5)  Under utbildningens gång uppmärksammades nödvändigheten av en god balans mellan landstings- och kommunperspektiven. Båda dessa perspektiv är lika viktiga och det måste prägla utbildningarna och kursmaterialet. Det fanns till exempel en missuppfattning om att kommunalt anställda inte får använda vissa skattningsinstrument (Kvalitetsstjärnan) för att få en mer omfattande bild av brukarens förhållanden. Några sådana hinder föreligger inte utan tvärtom måste det ses som angeläget att personalgrupperna lär sig av varandras tekniker.

(6)  Kontakter och nätverk har skapats mellan personal från kommuner och landsting vilket gett ett bättre omhändertagande. Bäst fungerade det på platser där formella avtal slöts mellan kommun och landsting.

(7)  Erfarenheterna indikerar att den modell som varit mest framgångsrik har inneburit att det skall finnas vård- och stödsamordnare (CM) knutna till både kommunerna och till landstingen. Resursgrupper formeras runt brukaren och en samordnare från landstinget ingår när brukaren har behov av landstingets tjänster. När verksamheten tas över av den kommunala omsorgen tar en samordnare från kommunen vid. Om brukaren sedan åter behöver landstingets tjänster ”aktiveras” den tidigare CM från landstinget. Det är naturligtvis av största vikt att de två samordnarna samverkar nära både sinsemellan och tillsammans med brukaren.

(8)  Kvalificerad handledning av CM är en viktig faktor. Handledaren bör själv ha en gedigen erfarenhet av patientgruppen, själv ha varit CM och dessutom vara handledarutbildad. 

 

Mot bakgrund av de vunna erfarenheterna vill vi ställa följande förslag:

(1)   Fortsatt satsning på uppdragsutbildning och implementering av CM genom att resurser tillskjuts med tydliga kvalitetskriterier. En framgångsfaktor har visat sig vara politiska beslut lokalt och regionalt.

(2)  En organisationsmodell utvecklas som innebär att regionförbunden har ett särskilt ansvar för samordningen kring resursgrupperna fungerar. Inom varje regionförbund finns eller tillskapas en psykiatrisamordning som skall fungera som ”SKL-team” (Samverkan Kommun Landsting) med uppgift att bevaka och hjälpa till så att verksamheten med resursgrupperna fungerar på ett bästa möjliga sätt. SKL-teamet består av tjänstemän direkt underställda regionens politiker.

(3)  Utbildningar genomförs av chefer och av SKL-teamen.

(4)  Utökad kunskap till närstående. Anhöriggrupperna behöver mer stöd, utbildning och mötesplatser.

(5)  En särskild satsning på utbildning för kvalificerade handledare av vård- och stödsamordnare.

(6)  En satsning görs för forskning som är kopplad till utbildning och implementering av arbete med resursgrupper. Särskilt beaktas medverkan av brukare och anhöriga i denna forskning.