Loggboken

Myndighetsstrukturen på våra högskolor

2008-10-12

Tycker nog att man kan diskutera frågan om myndighetsstrukturer så att säga bortom höger-vänster perspektivet. Många föräldrar som har barn eller nyligen haft barn i den svenska skolan kan vidimera att där faktiskt finns särskilda problem. Då måste det naturligtvis vara positivt med en skolminister som försöker åtgärda dessa problem liksom att det är alldeles utmärkt med en oppositionsledare som självkritiskt håller med om att här behövs nya insatser. För det finns väl inget radikalt med en skola som marginaliserar och slår ut arbetarklassens barn?

 

Man får hoppas att Mona Sahlin kan få med sitt parti på en nödvändig förnyelse. Skolorna bör till exempel i ökad utsträckning kunna styras av lärarna själva i samarbete med föräldrar och elever.  

 

För cirka ett år sedan kom en mycket intressant rapport från projektet ”Forsknings- och Innovationsframsyn” med det långa namnet FORSKNING OCH UTVECKLING AV INNOVATIONER GÖR SVERIGE TILL EUROPAS MEST ATTRAKTIVA LAND.
SLUTSATSER FRÅN IVAS OCH VINNOVAS FRAMSYN FÖR FORSKNING OCH INNOVATION.

Bakom projektet står just Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) och VINNOVA som är en statlig myndighet under Näringsdepartementet. Båda dessa enheter har uttalat ett starkt stöd för projektet och dess slutsarser. Här handlar det om förnyelse av högskolornas verksamhet och nedan följer två avsnitt som jag plockat ut ur rapporten och som väl sammanfattar vad det handlar om:

UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR SKA VARA SJÄLVSTÄNDIGA OCH UTSATTA FÖR KONKURRENS
Den nuvarande myndighetsformen regleras genom lagstiftning. Universiteten behöver vara mer ”snabbfotade” än vad denna form medger. En självutvecklande och flexibel myndighet är knappast tänkbar. Nu behövs kraftfull utveckling. Myndighetsmodellen försvårar dessutom för de lärosäten som vill samarbeta intimt med andra lärosäten eller med företag. För att få till stånd nära samarbeten måste de i regel be regeringen om lov. Detta förhållande underlättar naturligtvis inte för de universitet och högskolor som tar samverkansuppgiften på allvar.

Förvandlingen av universitet och högskolor från myndigheter kan ske utan att någon ny organisationsform behöver uppfinnas. Istället kan stiftelsehögskolornas villkor vara en grund för reformen. De autonoma lärosätena behöver eget kapital. Detta kan delvis åstadkommas genom att överföra det kapital som universitetsbyggnaderna betingar från Akademiska Hus balansräkning till respektive högskolas. En del av intäkterna från försäljningen av de statliga bolagen skulle också kunna avsättas för detta ändamål. Högskoleförordningen och resursfördelningssystemet måste revideras för att de autonoma universiteten och högskolorna ska få tillräcklig rörelsefrihet.

INTERNATIONELL TREND
Reformer pågår eller är genomförda i flera länder. Nederländerna släppte universiteten fria från statlig stämpel för ett drygt decennium sedan och Japan för ett par år sedan. Österrike har förklarat universiteten autonoma i förhållande till staten och i Storbritannien styrs lärosätena genom kvalitets- och prestationskrav. Även Danmark och Finland befriar universiteten och på Island pågår reformering av såväl universitets- som institutssektorn. På Island finns för övrigt minst ett privat universitet. I USA som har de högst rankade lärosätena i världen är verksamhetsmodellerna legio. Framgångsrik universitetsverksamhet kan således bedrivas i många organisatoriska former av vilka de flesta har fördelar jämfört med den svenska myndighetsstrukturen.

Så långt citaten från rapporten. Några beslutsfattare i Sverige, med olika partitillhörigheter, tycks ha tagit intryck av Labours universitetspolitik i Storbritannien och det skulle kunna leda till att forskningsresurser tillförs i ökad grad direkt till lärosätena och att anslagen till råden minskar. Samtidigt innebär det en strävan att förändra mycket av universitetens/högskolornas struktur. Vi kan förvänta oss allt mer bestämda krav på starkare profilering och/eller fusioner mellan lärosäten och det är troligt att en del av våra nuvarande universitet och högskolor inte kommer att kunna hävda sig som självständiga enheter.

Själv är jag skeptisk till universitetskanslerns idé om storuniversiteten som en huvudlösning, utan hoppas i stället på att små universitet och högskolor skall kunna överleva som stiftelseägda starkt profilerade lärosäten. Det skulle ge lärarna, forskarna och studenterna en större delaktighet. Det skulle kunna frigöra mycket kreativitet!