Loggboken

Att spika sina teser

2012-10-30

Sakta kryper tiden fram till det datum, den 14 december, då min doktorand Hanna Edebol skall disputera vid Karlstads universitet. Om allt går väl, och det gör det med största sannolikhet, så blir hon den nionde doktoranden som jag har handlett fram till doktorsexamen. Hon blir också den sista som jag för fram till disputation vid Karlstads universitet. Om allt fortsätter att gå väl är det min förhoppning att jag inom en överskådlig framtid skall kunna föra fram ett par doktorander vid Karolinska Institutet.  

 

Själv upplever jag åtagandet att vara huvudhandledare som både hedrande och allvarstyngt. Det är ju ett verkligt omfattande arbete man tar på sig att under fyra, fem år ansvara för en persons vetenskapliga utbildning och utveckling. Ett svårt hantverk där man aldrig blir fullärd och där det ständigt finns nytt att lära. Det handlar om att man i början måste vara ganska närvarande för att sedan vid rätt tillfällen låta doktoranden ta över ansvaret samtidigt som det är nödvändigt att relationen utvecklas från ett lärar-student perspektiv till ett rent kollegialt perspektiv där man lär och utvecklas tillsammans.  

 

Disputationen sker på engelska och opponent blir professor Philip Asherson från Kings College i London. Asherson räknas som en ledande auktoritet på området vuxen-ADHD. Det är just det som är temat för disputationen och avhandlingens titel är ”Global Assessment of Attention Deficit Hyperactivity Disorder -Examining Objective Measures of Hyperactivity, Impulsivity and Inattention in Adults”.

 

Men innan allt detta drar igång skall Edebol spika sina teser på universitetets och avdelningens spikbrädor. Det sker exakt en månad före själva disputationen, det vill säga den 14 november klockan 10.00.

 

Att spika upp sina teser (på engelska kallas fortfarande en avhandling för Thesis) är en gammal tradition som härstammar från medeltiden. Före Gutenbergs fantastiska uppfinning var man tvungen att skriva avhandlingen (eller teserna) för hand. Då tillverkade man ett par exemplar till opponenterna, ett till sig själv och ett exemplar spikade man upp på stora universitetsporten sida för sida. Intresserade lärare och studenter kunde där läsa innehållet som en slags väggtidning. Spikningen fick snart också ytterligare en innebörd, det var nämligen då som teserna var färdiga, inget kunde ändras. Det var den versionen som opponenterna skulle använda vid disputationen. Det är med den innebörden som spikningen lever kvar ända in i vår tid.

 

Vad är det då Edebol skall spika upp på brädan? En sammanfattning av arbetet är att hon med utgångspunkt från ett befintligt mätinstrument av ADHD har kalibrerat det och utvecklat sammanfattande mått för ADHD. Därmed har hon också validerat testet för vuxna med ADHD. Tekniken kan komma till användning för att underlätta diagnostisering och medicininställning. I avhandlingen har hon skrivit en svensk sammanfattning och den kommer här:  

 

”Syftet med avhandlingen är att undersöka objektiva mätningar av aktivitets- och uppmärksamhetsstörning (ADHD) hos vuxna personer samt att utveckla kliniska mätinstrument för diagnos och behandling med hjälp av det psykometriska instrumentet Quantified Behavior Test Plus. Instrumentet registrerar och kvantifierar kardinalsymptomen vid ADHD med hjälp av en rörelsekamera samt ett datoriserat test. Resultaten av studierna (Paper I-IV) visar att vuxna personer med ADHD har svårare att vara uppmärksamma och genererar högre grader av motorisk aktivitet under testet i jämförelse med andra kliniska samt icke-kliniska grupper. Kardinalsymptomen vid ADHD normaliseras till följd av behandling med centralstimulerande läkemedel och nya mätinstrument av respons och remission vid medicinsk behandling föreslås.

Den första studien (Paper I) konstaterar att testet behöver kalibreras gentemot ADHD och utvecklandet av ett kompositmått föreslås. Den andra studien (Paper II) utvecklar två nya mätinstrument som kallas WCS (Weighed Core Symptom scale) - ett kompositmått som anger graden av ADHD-symptom på en skala från 0 till 100 samt PADHD (Prediction of ADHD) - en kategorisk variabel som anger diagnostisk status och som har höga prediktiva värden. De flesta personer med ADHD har låga värden på skalan vilket indikerar höga nivåer av symptom och de flesta personer utan ADHD har höga värden på skalan vilket indikerar låga eller obefintliga nivåer av symptom. I den tredje studien (Paper III) undersöks WCS och PADHD bland deltagare med psykiatriska diagnoser som bland annat innefattar typiska ADHD-symptom. Här replikeras resultaten från Paper II då deltagare med ADHD har den högsta graden av totala symptom, följt av deltagare med bipolär sjukdom typ två och emotionellt instabil personlighetsstörning, vidare följt av deltagare som utretts för ADHD men inte fått diagnosen och slutligen har de icke-kliniska deltagarna den lägsta graden av totala symptom. I den fjärde studien (Paper IV) mäter instrumenten graden av respons under medicinsk behandling samt indikerar remission efter titrering med centralstimulerande läkemedel och WCS uppvisar respons vid små förändringar i dosnivå.

 

Slutsatserna som man kan dra från den här avhandlingen är att två mer objektiva instrument har utvecklats för att mäta ADHD hos vuxna personer med praktiska implikationer för diagnos och behandling. Hyperaktivitet i form av motorisk aktivitet uppmätt i meter är den starkaste markören för ADHD hos både män och kvinnor följt av kognitiva mått på ouppmärksamhet och impulsivitet. Kompositmåttet WCS kvantifierar den totala mängden ADHD-symptom och är det mest tillförlitliga instrumentet för att mäta graden av ADHD symptom och PADHD indikerar förekomsten av kliniskt signifikanta nivåer av dessa symptom. Vid diagnos och behandling behöver resultaten från mätinstrumenten sättas i relation till annan klinisk information, instrumenten ersätter inte en omfattande utredning och fördjupade analyser av instrumentens tillförlitlighet i relation till diagnostiska subtyper rekommenderas. Framtida studier kan exempelvis inkludera dessa instrument i syfte att öka objektiviteten vid utvärderingar av behandlingsresultat och även för att studera ärftliga indikationer vid ADHD. Praktiska implikationer av studierna är ökad objektivitet under kliniska utredningar samt metoder för att optimera positiva effekter av behandling och att uppnå remission”.

 

Under fliken "Photos" sidan 2 finns nu en bild på Hanna när hon spikar upp sin avhandling!