Loggboken

Metaanalysen om Resursgrupps ACT är nu publicerad!

2012-11-20

Metoden Resursgrupps ACT (även benämnd Integrerad Psykiatri) är evidens-prövad och ett flertal forskningsrapporter finns tillgängliga. Det har emellertid inte tidigare förekommit en metaanalys, dvs en artikel som statistiskt analyserar alla genomförda studier under en viss tid. NU FINNS DET EN SÅDAN METAANALYS OMFATTANDE DE SENASTE 10 ÅRENS FORSKNING!

 

Här kommer sammanfattningen på engelska:

 

The aim of the current meta-analysis was to explore the effectiveness of the method here labeled Resource Group Assertive Community Treatment (RACT) for clients with psychiatric diagnoses as compared to standard care during the period 2001 – 2011. Included in the meta-analysis were 17 studies comprising a total of 2263 clients, 1291 men and 972 women, with a weighted mean age of 45.44 years. The diagnoses of 86 % of the clients were within the psychotic spectrum while 14 % had other psychiatric diagnoses. There were six randomized controlled trials and eleven observational studies. The studies spanned between 12 and 60 months, and 10 of them lasted 24 months. The results indicated a large effect-size for the ”grand total measure” (Cohen´s d = 0.80). The study comprised three outcome variables: Symptoms, Functioning, and Well-being. With regard to Symptoms, a medium effect for both randomized controlled trials and non-randomized studies was found, whereas Functioning showed large effects for both types of design. Concerning Well-being both large and medium effects were evident. The conclusions of the meta-analysis were that the treatment of clients with Resource Group Assertive Community Treatment yields positive effects for clients with psychoses and that the method may be of use for clients within the entire psychiatric spectrum.              

 

Här kan du ladda ner artikeln:

Nordén, T., Malm, U., & Norlander, T. (2012). Resource group Assertive Community Treatment (RACT) as a tool of empowerment for clients with severe mental illness: A meta-analysis. Clinical Practice & Epidemiology in Mental Health, 8, 144-151. Doi: 10.2174/1745017901208010144

 

Bakgrund

Såväl i Sverige som på många ställen internationellt erkänner man allt mer öppet att det sedvanliga omhändertagandet av patienter/klienter (brukare) inom psykiatri och socialtjänst inte fungerar optimalt. Därför utvecklas och prövas nya arbetssätt runt om i världen.

 

Särskilt uppmärksammas uppsökande samhällsbaserad behandling (engelska: Assertive Community Treatment – ACT). Det finns idag ett flertal olika ACT-modeller och det tillkommer ständigt nya erfarenheter och forskningsresultat som driver utvecklingen framåt. Nedan ges en bakgrund om ACT-modeller som återfinns i kapitel 3 i slutrapporten till Socialstyrelsen gällande ett projekt för att pröva ACT med case managers (vård- och stödsamordnare) i stor skala. Uppdraget utfördes av utbildningsföretaget Evidens som har den största kompetensen inom ACT-området i Sverige. Själv fungerade jag som ansvarig kontaktperson gentemot Socialstyrelsen. Nedan är alla referenser borttagna liksom det skett ytterligare redigeringar, men

vill man ta del av den fullständiga rapporten från projektorganisatörerna så kan den laddas ner på denna länk: ”Uppdragsutbildning och implementering av CM som skall arbeta enligt ACT-metoden”.

 

Traditionell ACT

Assertive Community Treatment (ACT) är ett samhällsbaserat behandlings- och rehabiliteringsprogram som utvecklades under 1970 och 80-talen och som framför allt riktat sig till långtidssjuka personer med stor konsumtion av psykiatrisk slutenvård. Ett traditionellt ACT-team är ett multidisciplinärt team som bygger på intensiv ”clinical case management” som i första hand är inriktad på behandling. Insatserna genomförs i patientens närmiljö i stället för på mottagning eller institution. Den ursprungliga varianten som var den dominerande i USA under 1970- och 1980-talen bestod av rent psykiatriska sjukvårsteam där all personal kan arbeta med alla brukarna och all personal kan ha en case management funktion.

 

Ursprunglig ACT har endast modifierats minimalt under de senaste 30 åren trots att servicesystemet och olika sociala faktorer har förändrats dramatiskt. Denna huvudvariant av ACT-team kan benämnas som de ortodoxa ACT-modellerna till skillnad från de mer moderna integrativa och flexibla ACT-modellerna.

 

De ortodoxa modellerna kan uppvisa evidensbaserade interventioner från studier i USA, men det återstår ändå en diskussion om modellernas effektivitet och möjligheter att tillämpas i olika kulturella sammanhang. Jämförande studier av ACT i Västeuropa visar inte lika goda resultat vilket kan förklaras med skillnader vad gäller den normala vården och omsorgen som gavs i kontrollgrupperna. I Västeuropa var den vanliga vården mer baserad på social-psykiatriska paradigm jämfört med i USA och det har också nödvändiggjort en utveckling av ACT i Västeuropa med så kallad Assertive Outreach (ACT-AO) som både ger behandling och socialt stöd och där personal från både psykiatrin och socialtjänsten medverkar. Dessutom har varje brukare inom ACT-AO, till skillnad från ortodox ACT, en individuell CM.

 

I takt med att kunskaper om insatser med tidiga interventioner i samband med psykisk ohälsa ökar så blir det allt viktigare att fullständigt se över målgrupperna för ACT. Den service som skall ges kanske inte enbart skall inriktas på de svårast sjuka utan också mer flexibelt kunna användas på ett bredare spektrum av brukare.

 

Integrativa och flexibla modeller

Med en modells integrativitet åsyftas modellens förmåga att integrera brukaren med kontaktnät av närstående, samhället och av olika vård- och omsorgsgivare. Med en modells flexibilitet åsyftas modellens förmåga att kunna växla mellan mindre intensivt och mer intensivt behandlingsarbete. Integrativa och flexibla ACT-modeller kännetecknas av en större närhet till brukarna. Senare forskning understryker betydelsen av den personliga kontakten med en speciell case manager och där begreppet ”shared decision making” är helt centralt. Delat beslutsfattande syftar till att formalisera brukarnas deltagande i vård och omsorg. 

 

Ett exempel på en modern flexibel ACT-modell är den som utvecklats i Holland, Flexible-ACT eller FACT. Denna version av ACT-team tar hand om brukare med både intensiva behandlingsbehov och mindre intensiva behandlingsbehov och varje brukare har en individuell case manager (vård- och stödsamordnare). Kontinuiteten i behandlingen säkras genom att brukare som tidigare haft svårartade problem ändå kan vara kvar i verksamheten under bättre perioder. I och med att brukarna befinner sig i olika tillstånd vad gäller behov av insatser ligger också case-loads (antalet brukare) för case managers väsentligt högre än de cirka 10 som är vanligt inom ortodoxa ACT. Case-loads på omkring 20 – 30 brukare per samordnare är det normala inom FACT. Assertive outreach tillämpas där personal gör både annonserade och oannonserade hembesök hos brukarna och där man eftersträvar att lära ut effektiva copying-strategier till brukarna som är anpassade till deras speciella behov och hälsostatus.

 

Resursgrupps ACT (RACT)

Även om FACT på flera sätt verkar vara mer flexibel och mer anpassad till brukarnas behov jämfört med ortodox ACT, så är det den tradition som härstammar Ian Falloon som mest radikalt tagit fasta på delat beslutsfattande och förstärkning av brukarnas självförtroende och förmåga (empowerment). Tanken var att man skulle samla kunskaperna om de bästa evidensbaserade metoderna som används inom psykiatrin och omsorgen och tillämpa dessa i ett behandlingssystem, Optimal Treatment. 

 

Metoden utvecklades och förfinades genom ett forskningsprojekt - Optimal Treatment Project och behandlingsprogrammet i sin helhet har vetenskapligt prövats i flera länder med olika slags system vad gäller hälso- och sjukvård och välfärd. Ett viktigt inslag i modellen är att brukarna själva sätter målen för behandlingen och har ett avgörande inflytande över hur denna skall utformas, det vill säga att delta i beslut om planering och genomförande. Modellen har under åren fått en rad olika namn förutom Optimal Treatment såsom Integrated Care, Integrated Psychiatry, Integrated Mental Health Care, Optmal Case Management, Early Intervention, och Behavioral Familly Therapy. I Sverige kom modellen att kallas för Integrerad Psykiatri. Men eftersom modellen alltmer utvecklats till att betona brukarnas centrala ställning genom en så kallad resursgrupp så lanserades nyligen såväl internationellt som nationellt benämningen ”Resursgrupps ACT” (eng., Resource-group ACT) eller RACT.

 

RACT, som både är en integrativ och flexibel metod, kännetecknas av att i ACT-teamet ingår inte endast professionella utan också brukaren och hans/hennes närstående. Filosofin är att om all verksamhet skall utgå från brukarens behov och önskemål då kan inte brukaren utestängas från ACT-teamet. Det skulle konservera gamla mönster som innebär att vård- och omsorgsgivare inom psykiatri och socialtjänst tar beslut över brukarnas huvuden och att uppfattningar odlas som att vårdgivaren vet bättre än brukaren själv om dennes behov. Den nya formen av ACT-team har kommit att benämnas resursgruppen. Resursgruppen står inte i motsättning till att de professionella sinsemellan kan mötas i team (t.ex. öppenvårdsteam) eller på konferenser, som just i det avseendet kan påminna om ett ortodoxt ACT teammöte, för att diskutera insatser för de mest sjuka patienterna, eller att vård- och stödsamordnare sinsemellan har stödjande nätverk. Men så fort det är möjligt skall alla insatser ske i form av assertive outreach genom resursgruppen och i nära och respektfull samverkan med brukaren.

 

RACT- metoden är evidensprövad och dessutom utprovad i stor skala i Sverige, dels genom en mångårig och framgångsrik klinisk verksamhet från ett generalistteam i Lysekil, två generalistteam i Malmö samt en psykosmottagning i Göteborg och dels genom uppdraget från regeringen/Socialstyrelsen och alla uppdragets avknoppningar.

 

Sannolikt har resursgruppsarbetet en särskild betydelse i den svenska versionen av RACT eftersom den svenska psykiatriska omvårdnaden är uppdelad på två huvudmän, landstingen och kommunerna. Det innebär att det då föreligger en stor risk för brukaren att så att säga falla mellan stolarna. Genom resursgruppen kan personal från båda huvudmännen medverka. En annan fördel med resursgruppens flexibilitet, jämfört med traditionella ACT-team, är att olika specialister såsom personal från arbetsförmedling eller kriminalvård, kan adjungeras till resursgruppen när deras kompetens behövs.