Loggboken

Att simma i energifältet

2013-01-25

Den här gången har det varit svårt att samla sig till ett nytt blogginlägg. Den här veckan har jag nämligen varit med och begravt min mor och om ytterligare ett par veckor sker gravsättningen. Nu var detta inte oväntat; hon hade levt ett fullt liv och var nästan 97 år och dessutom drabbades hon de senaste åren av grav Alzheimer. Därför hade jag väl mentalt tagit avsked redan för ett par år sedan. Men även om allt var förväntat och i många avseenden bearbetat så väller det fram massa minnen och tankar.

 

Framför allt tänker jag på hur separerad vår kultur är från döendet. Visserligen bombarderas vi ständigt av våldsskildringar och död i massmedierna. Men det är oftast inte död som berör oss på djupet då vi vet att offren i TV-deckarna inte är på riktigt. Underhållsvåldet snarare bidrar till att få oss förtränga frågor om döden och livets mening. Men när en nära anförvant dör då blir det på riktigt och för ett ögonblick dyker de existentiella frågorna upp.

 

Med utgångspunkt från naturvetenskaplig kunskap kan vi betrakta varje individ som en slags virvel. Det tillförs hela tiden material och det försvinner material. Eller kanske är det en bättre liknelse att jämföra en individ med en våg. Vattenmolekylerna förs inte vidare i vågen utan vågen förnyas ständigt med nytt vatten. Vågen är egentligen ett uttryck för rörelse och riktning.

 

Av den nya fysiken kan vi också lära oss att fast materia är att betrakta som en slags illusion av tillfälliga energiklumpar. Med andra ord så förändras vi ständigt och består dessutom av tillfälliga flytande energikonstellationer. Att ha ett så diffust ”jag” kan skrämma vem som helst och leder till en känsla av obehag. Hur bra vi än har det i materiellt avseende så finns den obehagskänslan kvar någonstans, men som den gamla devisen säger ”pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Jaguar än i en buss”. I våra mest förälskade och lyckligha stunder finns ändå någonstans obehagskänslan kvar eftersom vi ändå omedvetet inser att inget är beständigt.

 

Vi har olika strategier att förhålla oss till den existentiella frågan. Det kan handla om förträngning, underhållning, konsumtion, skapande, meditation, religion, filosofi, litteratur, musik och så vidare. Som människor behöver vi dessa strategier eftersom vi tagit steg i vår utveckling som gör att vi inte längre är utpräglade ”här-och-nu” varelser utan istället så ägnar vi oss i väldigt hög grad att tänka på sådant som varit eller på sådant som kan hända, det vill säga ”då-och-sedan” varelser.

 

Ett sätt att förhålla sig till det existentiella kan vara att se det som något positivt att vi är vågrörelser i ett gigantiskt energifält. Att allt levande och det som vi kallar materia ingår i ett gigantiskt energifält är en spännande och hoppfull tanke. Vi hänger ihop och är beroende av allt och alla. Det kanske inte är vågen som är ”jag” utan snarare rörelsen och riktningen.

 

Istället för att uppleva obehaget av avsaknaden av en fast punkt så kanske vi kan vända på det och uppleva glädjen och möjligheterna som ges av förändringarna. Här passar det in väldigt fint med en betraktelse av Diana Cooper och Greg Suart som återfinns i deras samling som getts ut i den ovanliga formen av en kortlek, ”Wisdom Cards”.

 

Beginnings

Every moment offers a new opportunity,

so keep looking at your life with

fresh eyes. By maintaining a sense of

expectation and vitality you continuously

attract a richer reality.

 

Everything in the universe is subject

to cycles and your world is constantly

evolving. Wisdom guides you to

take stock for a new beginning is

occurring now.

 

Open yourself up to creative ideas.

Implement them with enthusiasm and

nurture them carefully so that they

manifest in a perfect way. Look forward

with anticipation, boldness and joy.