Loggboken

URANK 2013: Karolinska bäst i rankingen

2013-04-07

Inom universitets- och högskolevärlden är vi många som med stort intresse följer olika rankinglistor av lärosätena som regelbundet dyker upp. En av de mest uppmärksammade årliga listorna kommer från Sveriges universitetsranking (URANK). Det är en helt fristående organisation som drivs av ett par eldsjälar med gedigen förankring inom bibliometrin. Man rangordnar lärosätena i avseende på sex dimensioner, nämligen: (a) Studenter, (b) Grundutbildning, (c) Forskning och forskarutbildning, (d) Internationalisering, (e) Lärarna, och (f) Sociala indikatorer. Tabeller för de sex dimensionerna redovisas och en sammanvägd totalpoäng anges också. Det är den som masmedierna mest intresserar sig för. Idag publicerades resultaten för 2013 års ranking enligt URANK.

 

Vad gäller den sammanvägda poängen kan konstateras att Karolinska institutet och Handels i Stockholm som vanligt rangordnas som etta och tvåa. Därefter KTH i Stockholm och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och sedan rullar de stora universiteten in med Uppsala och Lund i täten. Över huvudtaget har inga större förändringar skett vad gäller placeringar på listan men jag noterar till min glädje att mitt gamla universitet, Karlstad, har klättrat upp fem placeringar på listan. Dessutom fortsätter Örebro universitet att i många avseenden befästa sin position som det bästa av de nya universiteten, medan Mittuniversitetet fortfarande ligger sämst till av de nya på totallistan.

 

Det har funnits en hel del kritik mot hur URANK väger samman olika komponenter i de sex dimensionerna och även själva logiken i vissa avseenden. Särskilt är det den sjätte dimensionen ”Sociala indikatorer” som beskyllts för att vara mer politiskt korrekt än en faktisk spegel av kvalitetsindikatorer. Dimensionen består av följande komponenter: (a) antal förstagenerationsstudenter (b) jämförelsetal för andel studenter med utländsk bakgrund, och (c) andel kurser med jämn könsfördelning. Själv har jag inga problem med att man mäter variabler som dessa. Ytterst är det ju en definitionsfråga om vad som är kvalitet och då är det inte fel att bra omhändertagande av individer med olika bakgrunder finns med. Men visst har kritikerna rätt på en viktig punkt och det är att det måste vara forskningen som anses vara det ultimata måttet på kvalitet. Är forskningen på hög nivå så är ju det en slags vindstrut för framtida framgångar. Det påverkar naturligtvis kvaliteten på lärarna och undervisningen positivt medan en låg kvalitet på indikatorn forskning måste ses som en varningssignal. Listan på lärosätena ser lite annorlunda ut när de rangordnas i avseende på forskning:

  1. Karolinska institutet  

  2. Sveriges lantbruksuniversitet

  3. Stockholms universitet

  4. Kungl. Tekniska högskolan  

  5. Uppsala universitet  

  6. Göteborgs universitet  

  7. Lunds universitet

  8. Chalmers tekniska högskola

  9. Örebro universitet

  10. Handelshögskolan i Stockholm

  11. Umeå universitet  

  12. Luleå tekniska universitet

  13. Linköpings universitet

  14. Linnéuniversitetet

  15. Mittuniversitetet

  16. Högskolan i Jönköping  

  17. Högskolan i Gävle

  18. Blekinge tekniska högskola 

  19. Malmö högskola

  20. Karlstads universitet  

  21. Mälardalens högskola  

  22. Södertörns högskola

  23. Högskolan Kristianstad

  24. Högskolan i Skövde

  25. Högskolan Dalarna

  26. Högskolan Väst

  27. Högskolan på Gotland

  28. Högskolan i Borås

  29. Högskolan i Halmstad

 

Karolinska Institutet ligger som förväntat på första plats, men Handelshögskolan hamnar här först på 10:e plats vad gäller de bästa lärosätena i avseende på forskning. Däremot imponeras man av Örebro universitet som slagit sig in bland de tio främsta. Vidare kan noteras att flera högskolor tycks prestera väldigt bra trots att de inte alls har samma storlek eller resurser som universiteten. Här bör särskilt framhållas högskolorna i Jönköping och Gävle.

 

Ja, ja, det kan vara lite nördigt det här med rankinglistor. Men min uppfattning är att det är nyttigt och bra att försöka registrera och utvärdera kvaliteten på våra lärosäten i olika avseenden. Ingen metod är perfekt men tillsammans med andra sammanställningar från till exempel Vetenskapsrådet och det nya Universitetskanslersämbetet skapas ändå en bild av läget som beslutsfattare, universitetsledningar, lärare, forskare och inte minst studenterna kan ha glädje av.