Loggboken

Vad är sensomotorisk terapi (SMT)?

2013-06-09

Bakgrund

För några veckor sedan framlade en av mina doktorander, Mats Niklasson, sin licentiatuppsats om sensomotorisk terapi (SMT). Det blev ett framgångsrikt licentiatseminarium med intressanta diskussioner. Huvudopponent var docent Magnus Lindwall från institutionen för kost och idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet. Eftersom en licentiatuppsats är en viktig milstolpe inför en doktorsavhandling är det brukligt att mycket av diskussionen kretsar kring metodfrågor och så skedde även denna gång. Niklassons studier fram tills nu har haft karaktären av naturalistiska studier, det vill säga resultatrapporter från pågående klinisk verksamhet och det innebar att opponenten särskilt fokuserade på eventuella hot mot inre och yttre validitet och placeboeffekter. Det rådde emellertid en överensstämmelse om att det är nödvändigt att beskriva de hittills gjorda erfarenheterna på det sätt som Niklasson gjort. Man var också överens om att nästa steg måste inkludera kontrollerade studier som innebär att man jämför effekter på barn som fått ordinarie behandling (till exempel pedagogiska insatser och medicinering) med barn som fått ordinarie behandling och dessutom SMT.

 

Nu är Mats Niklasson filosofie licentiat och de närmsta åren kommer han att koncentrera sig på att utbilda terapeuter i SMT samtidigt som data samlas in via kontrollerade studier från ett par BUP-enheter. Först därefter sammanställer han sin doktorsavhandling. Just nu pågår förberedelser vad gäller finansieringar och kontakter med intresserade BUP-enheter vilket sker i samverkan mellan Riksförbundet Attention och forsknings- och utbildningsföretaget Evidens. Vi har tagit fram ett informationsblad som snart kommer att kunna spridas. Nedanstående text baseras på detta.

 

Primära reflexer

Under de senaste 20 åren har forskning visat nervsystemets dynamiska karaktär och att det kan utvecklas under hela livscykeln. Sensomotorisk terapi utgår just från antagandet att det med hjälp av systematisk träning går att ge nervsystemet möjligheter till ytterligare mognad och utveckling. Dessa möjligheter finns så länge de så kallade ’primära reflexerna’ har inflytande på nervsystemets status. Vid födelsen och en tid därefter är primära reflexer en naturlig del av vår rörelserepertoar och de fungerar som en sorts överlevnadsmekanismer. Tydligast framgår detta genom sök-, sug- och gripreflexerna, men vi har också andra beteendemönster och reflexer som är direkt kopplade till balanssinnet (det vestibulära systemet). Barnets första levnadsår är en explosion av utveckling. Genom att rulla, åla och krypa lär det sig successivt behärska balansen. Under detta år av intensiv rörelse utvecklas mer mogna beteendemönster samtidigt som vissa reflexer hämmas. Barnet utvecklar en stabil sensomotorisk grund. Av orsaker som vi ännu inte känner till sker inte denna process fullt ut hos vissa barn. Följden blir att det växande barnet får lägga mycket kraft på att viljemässigt styra sina rörelser och sin kropp istället för att detta sker automatiskt. Ofta visar detta sig tidigt genom att barnet är sen i talutvecklingen, har svårt att koncentrera sig, och är mer motoriskt klumpig än andra barn. Senare kan det visa sig genom att förväntade skolresultat uteblir och kanske genom att barnet inte fungerar socialt. Därför är det angeläget med så tidiga insatser som möjligt.

 

Sensomotorisk terapi startar med en identifiering av klientens sensomotoriska mognad. Dels genom skattningar av beteendemässiga rörelsemönster, dels genom en värdering av balansförmågan. Därefter följer en terapeutisk process under vilken klienten repeterar den rörelseutveckling som inte fullbordats tidigare. Under denna process sker regressioner och transformationer både fysiologiskt och psykologiskt. Utvecklingen verkar vid vissa tillfällen behöva först ta ett steg bakåt för att senare kunna ta flera steg framåt. Mognare rörelsemönster utvecklas och ger på så sätt klienten en stabilare sensomotorisk grund, vilket skapar bättre förutsättningar för både inlärning och social kompetens.

 

Skola och samhälle står idag inför omfattande problem. En stor grupp barn och ungdomar är i behov av särskilt stöd. Man räknar med att ca 20-25 % av skolbarnen har specifika lässvårigheter. Vidare har studier visat att 50 % av de barn som diagnostiserats som ADHD också har Developmental Coordination Disorder (DCD) det vill säga motoriska svårigheter som inte har någon påvisad medicinsk orsak. Sannolikt är det så att sensomotoriska problem bland dagens barn och ungdomar är större än vad man hittills trott och att detta är en tänkbar bidragande orsak till olika svårigheter. Oroande är att under perioden 2006-2011 ökade andelen barn som får recept på sömnmedel med 170 %, medan lugnande mediciner ökade med 23 %, antidepressiva med 32 % och neuroleptika med 27 %.

 

Forskning om sensomotorik

Fortfarande är publicerad forskning kring sambandet mellan motoriska problem och neuropsykiatriska problem begränsad men ett banbrytande arbete bedrivs av Martin McPhillips vid Queen’s University i Belfast, Nordirland. McPhillips och hans kollegor har undersökt hur framför allt en primär reflex (ATNR) påverkar förmågan till läsinlärning. En av deras artiklar har publicerats i den ansedda medicintidskriften ’The Lancet’, vilket vittnar om ett ökat vetenskapligt intresse för motoriskt inriktade behandlingsmetoder för barn och ungdomar med svårigheter. Både ur ett samhällsperspektiv och ur ett individperspektiv är forskning kring sensomotorikens betydelse för individens välmående viktig av flera skäl. Tidigare studier visar nämligen att en bristande rörelseförmåga är förknippad med olika former av psykiatriska problem och att DCD är relaterat till en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.

 

Retraining for Balance (RB) är en form av sensomotorisk terapi som utvecklats på rörelseskolan Vestibularis i Mönsterås och som framgångsrikt använts i tjugo år. Metodens historia finns beskriven i boken Learning Disabilities och metoden är utvärderad i två naturalistiska studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Erfarenheterna från rörelseskolan indikerar att barn med olika former av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (till exempel ADHD, motoriska problem) får god hjälp av sensomotorisk terapi. Så framkommer i en av studierna, där 232 barn behandlats med SMT, att barnen vad gäller avvikelser från åldersadekvat fysiskt beteendemönster genomsnittligt minskade från 82,60 poäng till 8,66 enligt ett fysiologsikt test (RB-P) med skalor som mäter olika primära reflexer, hållningsreaktioner, grovmotoriska milstolpar, ögonmotorik och sportrelaterad grovmotorik. Förbättringen kunde också registreras på väletablerade testinstrument som Teacher Rating Scale (Conners) där barnens lärare på skalor för beteende, hyperaktivitet, koncentration och ouppmärksamhet i genomsnitt angav en förbättring på 62 % för barnen eller Parent Symptom Questionnaire (Conners) där barnens föräldrar på motsvarande skalor angav en genomsnittlig förbättring på 43 %.

 

Utöver själva övningarna kan en bidragande faktor till de positiva resultaten vara att SMT utgör en viktig form av familjeterapi. Barnet och en eller båda föräldrarna träffar en SMT-terapeut som lär ut vissa övningar som barnet och föräldrarna sedan tränar i hemmet en kvart om dagen. Efter en viss tid träffar man åter terapeuten som studerar effekten av den senaste övningen varefter barnet ges en ny uppgift. Familjer med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar lever oftast under en stor press och upplever många problem såväl vad gäller kommunikationer med dagis och skola som med kommunikationer inom familjen. Att då kunna samla sig kring ett program där man får möjligheter att ”göra något” upplevs som befriande. Både barnen och föräldrarna känner sig stolta över framgångar och upplever tillvaron som mer hoppfull. En genomförd fullständig behandling tar cirka 18 månader.

 

Den utbildning för terapeuter i SMT som vi nu föreslår är en utbildning för förändring och bygger på den teknik (Retraining for Balance) som utvecklats och prövats under 20 år vid rörelseskolan Vestibularis i Mönsterås. Vi bedömer resultaten som så intressanta att de bör utvärderas i större skala.

Nu finns en bild från seminariet under fliken "Photos" sidan 2.