Loggboken

Lär av Stefan Holm

2008-10-30

Regeringens proposition om forskning och innovation (prop. 2008/09:50) har fått ett blandat mottagande. Som positivt har framhållits ökade anslag och att dessa baseras på vetenskapliga kriterier och som negativt har framhållits från främst Mittuniversitetet och Karlstads universitet att de nya universiteten missgynnas.

 

Ser man till tabellen på sidan 59 råder det ingen tvekan om att Karlstads universitet har fått ett lågt tillskott (4,4 %) och endast tre högskolor har fått ett lägre påslag Växjö (1,9 % ), Blekinge tekniska högskola (1,6 %) och Gymnastik- och idrottshögskolan (1,2 %). Dessa siffror skall jämföras med den genomsnittliga procentuella fördelningen till landets högskolor och universitet som var ca 14 %. Runt 14 % var också den vanligaste nivån för andra universitet.

 

Men vad som inte riktigt uppmärksammats är att de stora vinnarna vad gäller procentuell ökning av anslagen är de små högskolorna som Jönköping (28,7 %), Borås (29,2 %), Kristiansstad (22,9 %), Skövde (19,2 %), Högskolan Väst (23,1 %) för att inte tala om Konstfack (38,5 %) eller Försvarshögskolan (86,3 %).   

 

Orsaken till dessa utfall skall ses inom ramen för de använda kriterierna: (1) publiceringar/citeringar och (2) externa forskningsanslag. Personligen har jag inga invändningar mot dessa kriterier och jag tror att det är allmänt bra att man inte delar ut medel efter enbart geografiska hänsynstaganden eller andra diffusa hänsyn utan att ta hänsyn till kvaliteten. Sedan kan man diskutera om de två kriterierna bör kompletteras med andra kriterier eller inte. Tror dock att de valda väl fångar in det som är kärnan i vetenskaplig kvalitet. 

 

Hur skall man förhålla sig till detta? Jo, jag tror att de universitet och högskolor som kom ut lite sämre än andra bör starta självkritiska diskussioner där man öppet diskuterar vad som kan göras på högskolorna för att förbättra resultaten. Har man arbetat på ett strategiskt effektivt sätt? Är man tillräckligt uppgiftsinriktad, det vill säga är man inriktad på att få resultat eller är man mer inriktad på ”korridorpolitik”? Har man gett sina mest produktiva forskare och ämnesgrupper rätt stöd eller har det skapats tungrodda strukturer som innebär att dessa får ägna massa energi på fel saker? Det vore definitivt en nyttig diskussion på många ställen!  

 

Det finns anledning att lära av den duktige idrottaren Stefan Holm. Under sin aktiva tid konstaterade han helt enkelt att ribban låg på en viss nivå och det var den som gällde. Han hävdade aldrig att ribban borde sänkas för honom eftersom han var lite kortare än de flesta andra höjdhopparna. Han ansträngde sig lite mer istället! Det är rätt inställning. Det kan vi också göra vid Karlstads universitet. Olika rankinglistor (urank) visar att det finns anledning för oss att anstränga oss mer. Ibland kan det vara bra med en kalldusch!