Loggboken

Tystnadens kultur vid Karlstads universitet

2013-10-27

Den 25 oktober var jag inbjuden som gäst till den årliga akademiska högtiden vid Karlstads universitet. Självklart accepterade jag denna inbjudan från mitt förra universitet eftersom jag hade dubbel anledning att vara med och fira. En av mina tidigare doktorander skulle installeras som professor och en annan tidigare doktorand skulle promoveras, det vill säga få sitt doktorsdiplom och sin lagerkrans.

 

Hittills har jag fört fram nio doktorander till disputation och det har gått bra för dem alla. Det är enormt inspirerande att arbeta tillsammans med doktorander och få uppleva hur de växer och mognar både personligt och veternskapligt. Dessutom lär jag mig massa nya och intressanta saker genom dem.

 

Ceremonierna i Aula Magna var högtidliga och den avslutande festen var som vanligt mycket trivsam. Det var trevligt att träffa och prata med gamla vänner. Men tyvärr var det många av mina gamla professorskolleger som inte var närvarande. Det handlade särskilt om den grupp av seniora och meriterade professorer som utvecklade Högskolan i Karlstad till ett universitet. Det var deras insatser som gjorde det möjligt för dåvarande Högskoleverket att beskriva högskolan i Karlstad som den bästa av högskolorna som samtidigt sökte universitetsstatus. Nu ser det lite annorlunda ut. Karlstads universitet har problem.

 

För det mesta uppmärksammas inte detta så mycket av människor utanför universitetsvärlden. Frågor om högskolornas och universitetens förhållanden intresserar inte massmedierna i nämnvärd grad. Men nu i samband med en norsk hedersdoktor blev det stor uppmärksamhet. Bland annat skrev Maciej Zaremba en uppmärksammad artikel i Dagens Nyheter.

 

Själv är jag inte tillräckligt insatt i själva ärendet eller hanteringen av det för att kunna bedöma om hedersdoktorn i fråga har gjort insatser som motiverar denna upphöjelse. Det bör dock i rättvisans namn påpekas att även andra lärosäten ibland har utnämnt hedersdoktorer som väl egentligen kan ifrågasättas. Protesterna i Karlstad handlar nog främst om att man marginaliserat professorerna vilket lett till byråkratisk toppstyrning och stagnation. Detta blir särskilt tydligt då den vanliga beslutsgången är, både bland svenska och internationella universitet, att det är fakulteten som utser hedersdoktorer och inte som i Karlstad rektor.

 

Dessa interna bekymmersamma förhållanden vid Karlstads universitet beskriver också Zaremba i sin artikel:

 

På högskolans interna debattforum vittnar forskare om hur frispråkiga tillrättavisas eller skräms till tystnad. De uppmanas av cheferna att inte debattera via mejl, inte begära skriftliga underlag för beslut, inte sätta saker på pränt, för då blir det möjligt att granska argumenten. Det talas om en ”tystnadens kultur”, ett informellt beslutsfattande, ägnad att skydda cheferna mot invändningar och kritik. Som på ett äldreboende. Jag söker upp författarna till inläggen, men nästan ingen är beredd att citeras med namn. En universitetslektor förklarar varför: ”När man befinner sig i en process vill man inte uttala sig. För man vet inte hur det kommer att sluta”.

 

Men det är bara en handfull som protesterat öppet; majoriteten verkar titta åt ett annat håll. ”Folk verkar rädda för att ens prata med varandra. Så här kan man inte ha ett universitet”, säger professor emeritus Henry Cöster. Han var med om att bygga upp denna högskola, sist som vicerektor.

 

Men det finns ljuspunkter i mörkret. Det är en intressant synpunkt som lektorn i citatet ovan framför, nämligen: ”När man befinner sig i en process vill man inte uttala sig. För man vet inte hur det kommer att sluta”. Det pekar på en förhoppning om att något annat ändå håller på att växa sig starkare och att detta möjligen kan komma att bidra till ett öppnare och frimodigare universitet. Universitetsstyrelsen har fått en annorlunda sammansättning vilket verkar uppskattas av många medarbetare. Den tidigare olyckliga situationen med en rektor som nominerar styrelse och en styrelse som nominerar rektor var synnerligen olämplig och bäddade för inavel. Det är bra att regeringen har tagit initiativ för att få tillstånd mer transparenta processer i samband med tillsättningar av styrelser och rektorer!

 

Den nya styrelsen kommer säkert att framöver ta flera nödvändiga initiativ som kommer innebära att Karlstads universitet åter blomstrar. Det tror jag bestämt eftersom jag vet att universitetet består av kunniga och kloka medarbetare som inte vill något annat än att blomstra och göra gott i världen!