Loggboken

En skala för programtrohet

2014-02-12

Evidensbaserade behandlingsprogram inom vård och omsorg har ibland särskilda medföljande mätinstrument för att mäta så kallad programtrohet. Tanken är att om forskning och erfarenhet visat att vissa komponenter och tekniker är särskilt värdefulla för att nå vissa effekter då är det viktigt att kunna visa att dessa förutsättningar finns på plats. Det kan handla om att personalen skall ha en viss utbildning, att olika team skall sammansättas på visst sätt, att vissa övningar skall genomföras med en viss regelbundenhet, man skall uppnå mätbara resultat i olika avseende för klienterna/patienterna och så vidare.

 

Det är värdefullt att insikten ökar allt mer inom landstingspsykiatri och den kommunala omsorgen om betydelsen av att använda utprovade tekniker och genomföra program vars effekter på olika sätt går att mäta. Programtroheten kan ses som en slags kompass att man håller rätt kurs för att resultaten sedan skall bli så optimala som möjligt.

 

Märkligt nog finns det fortfarande en del som är tveksamma till evidenstänkande inom psykiatri och socialtjänst. Men jämför det med att man till exempel råkar ut för ett benbrott. Då vill jag ju gärna att de som tar hand om mig använder beprövade metoder som verkligen fungerar. Då måste de också utföras på ett visst sätt. Det finns ingen anledning att ställa lägre krav på psykiatri och socialtjänst. Har man inte det arbetssättet så kan inte metoder implementeras och förbättras i stor skala.

 

Ett exempel på en manualbaserad metod där man mäter programtroheten är Individanpassat stöd till arbete (Individual Placement and Support). Ett annat exempel är uppsökande samhällsbaserade team (Assertive Community Treatment) där skalan DACT, eller varianter av den, brukar användas. Den skalan är dock inte optimal för Resursgrupps ACT eftersom där handlar det om en helt annan struktur på ACT-teamet. Inom RACT är det brukaren (klienten/patienten) som beslutar om målen för behandlingen. Vägen till dessa mål beslutar man sedan gemensamt om i resursgruppen. Därför finns ett särskilt mätinstrument för RACT, nämligen Clinical Strategies Implementation scale (CSI). På svenska kallas den för Kliniska Strategier för Implementering (KSI).

 

Den finns nu tillgänglig i en moderniserad och reviderad version, nämligen:

 

Andersson, J., Ivarsson, B., Tungström, S., Malm, U., & Norlander, T. (2014). The Clinical Strategies Implementation scale Revised (CSI-R). Fidelity assessment of Resource group Assertive Community Treatment. Open Journal of Medical Psychology, 3, 36-41.

 

Därmed har också det nya årets första artikel “ramlat” in! Artikeln hade två syften. Det första var att genomföra en revision av CSI och analysera det reviderade instrumentet i avseende på interbedömarreliabilitet (Studie I). Det andra syftet var att jämföra skattningar med CSI-R som gjordes av erfarna användare av mätinstrumentet med skattningar som studenter inom vård- och stödsamordning utförde (Studie II) för att därmed bedöma om även mer oerfarna bedömare kan ha glädje av instrumentet. Jodå resultaten visar att CSI-R blir en god kompass vad gäller programtrohet både för erfarna och mindre erfarna bedömare.