Loggboken

I-noden har felaktiga uppgifter om FACT

2014-10-16

 

Anders Printz, psykiatrisamordnare på Socialdepartementet, skrev nyligen på sin blogg: "Vi ser nu nästan varje dag reportage i media som bekräftar att den ökade psykiska ohälsan inte möts med tillräckliga resurser och anpassade arbetssätt".

 

Det har han helt rätt i och det är mycket viktigt att arbetssätten är just anpassade.  Att arbetssätten är anpassade innebär att det skall kunna påvisas att de fungerar för det de är avsedda för. Mot den bakgrunden hoppas jag att vår FACT-artikel, som jag skrev om i mitt förra blogginlägg, skall leda till bra diskussioner. Vill därför gärna bidra med ytterligare några tankar om FACT och I-noden, det vill säga den organisation som av outgrundliga anledningar upplever att de fått ett uppdrag att implementera FACT.

 

1. Alla bör kunna bli överens om att det saknas evidens för FACT trots en omfattande forskning om modellen. Då är det viktigt att man inte framställer FACT som en framgångsrik metod när den inte är det.

 

2. Givet det som sägs i punkt 1, är det naturligtvis nödvändigt att personer som verkar inom I-noden inte påstår att metoden har hög evidens. Så är det tyvärr inte. På Youtube finns till exempel ett videoklipp (FACT 1, Lundin) där en av de projektaktiva hävdar ordagrant att "man [dvs., FACT i Holland] lägger väldigt hög vikt vid att metoderna är evidensbaserade", "man har också i Holland gjort ambitiösa utvärderingar av modellen och sett att man lyckats att kombinera fördelarna med…"[vanliga vårdteam och ACT-team]. Här hade man önskat mer försiktiga formuleringar av Lennart Lundin så att inte en felaktig bild skapas. Detta särskilt som Lundin är verksamhetssamordnare för utvecklingsrådet vid Psykiatri Psykos, Sahlgrenska Akademin.

 

3. Än viktigare är förstås att I-nodens hemsida ger saklig information. Tyvärr finns det felaktigheter och oklarheter. På första sidan under fliken "Delprojekt F-ACT" finns en länk "Läs mer: FACT - någonting för Sverige". När man trycker på den visas en PDF. På sidan 17 anges under rubriken "Forskningsresultat" att grad av remission mätt med skalan PANSS ökade från 19 % före FACT till 31 % efter FACT. Det stör mig oerhört att i olika sammanhang få höra att denna felaktiga information förs fram.

 

  • För det första var det inte samma patienter som medverkade i före- och eftermätningarna (!)

 

  • För det andra användes inte korrekta kriterier för remission, d.v.s., att det skall konstateras att tillståndet varat i minst 6 månader (!)
  • För det tredje var "resultatet" inte statistsikt signifikant (!).

 

4. Under fliken "Uppdrag" står det följande: "Vårt uppdrag är att sprida kunskap och vara ett stöd för de verksamheter som vill utveckla och skapa FACT-team. Skapande av FACT-team är målet, men vi ser också vikten av att möta verksamheter där man befinner sig och därifrån skapa utvecklingsarbete."

Hur kan man ha målet att skapa FACT-team när det saknas evidens för den holländska varianten samtidigt som en svensk variant med trolig framgångspotential inte än har presenterats?

 

5. Under huvudfliken hävdas det att för "att underlätta införandet av FACT krävs att teamet, förutom en god samverkan med kommunen, arbetar enligt Case Management och gärna med någon arbetsmodell såsom Integrerad Psykiatri/RACT eller Bostonmodellen".

Teamet skall samverka med kommunen vilket indikerar att man tänker sig att det skall vara placerat i landstinget. Hur då? Det finns ingen analys av hur samverkan kan ske eller för den delen hur utvecklade arbetsmodeller skall kopplas ihop med FACT.

ACT enligt RACT-modellen har ju löst samverkan mellan kommun och landsting med en resursgrupp. Resursgruppen är ett litet flexibelt ACT-team som på ett integrativt sätt innehåller både brukaren själv och dennes närstående. Personal från landsting och kommun och andra aktörer ges möjligheter att samverka i detta team.

 

6. Om man nu verkligen anser att införandet av FACT-team kräver ett arbete enligt case management och "gärna med någon arbetsmodell" då borde det vara just det som skulle prioriteras. Men i minnesanteckningar från Styrgruppen (2013-11-14, paragraf 5) diskuterar man projektets innehåll och ursprung och en "Intressant fråga som kom upp: - Måste man arbeta med ngn CM modell, eller kan man gå direkt till FACT?"

I punkten ovan framgick det att man ansåg att det "underlättade" med vissa integrerade förutsättningar, men ser man det som en nödvändighet?

 

7. På några ställen tycker jag mig kunna utläsa att implementeringsarbetet inte rullar på som man hoppas. Det är inte förvånande mot bakgrund av att en hållbar argumentering för FACT i Sverige saknas och man har inte på ett ödmjukt sätt analyserat en rad oklarheter som behöver redas ut.

 

8. Själv påstår jag inte att jag sitter med alla svar. Min bakgrund är att jag som forskare haft mångårigt samarbete inom olika kliniska projekt som jag även varit ledare för. Där har jag samverkat med erfarna kliniker ur olika perspektiv som till exempel:

* Stress och stresshantering,

* Unga kvinnor inom institutionsvården,

* Miltonprojektet om ACT 2007 - 2011,

* Clinical Long-term Investigation of Psychosis in Sweden (CLIPS) under

2001-2013 som var ett av de fyra stora longitudinella psykosprojekten i världen (med ca 350 patienter),

* Psykometriska egenskaper i instrument som ingår i kvalitetsdatabasen Kvalitetsstjärnan,

* Diagnosfrågor i samband med ADHD.

 

Av de 9 doktorander som jag hittills varit huvudhandledare för och som disputerat har fem direkt varit verksamma inom det psykiatriska fältet. Mot denna bakgrund kan jag påstå att jag har en viss erfarenhet av psykiatrisk forskning och samverkan med duktiga kliniker. Dessutom har jag under åren inhämtat synpunkter och åsikter från brukare genom många samtal. En av de viktigaste saker jag lärt mig är att man måste utgå från fakta och inte från löst tyckande. I vetenskapliga sammanhang kan man inte förlita sig på åsikter som inte är grundade. Den intressanta frågan är, varför lyckas inte FACT bättre trots att de i Holland har fått mycket stora resurser för arbetssättet?

 

9. Som jag försökte förtydliga på min blogg: "Här måste vi skilja på (a) vad som kan hävdas vetenskapligt, nämligen att FACT hittills inte kan påvisa tydliga resultat och (b) en diskussion om varför det är på det viset. Denna senare diskussion skall mer uppfattas som hypotesgenererande och inget som jag vill slå fast". Nog måste det vara möjligt att ställa frågor och uttrycka oro över att en kampanj dras igång för något som saknar evidens och där man dessutom inte ens funderat över varför FACT faktiskt inte levererar?

 

10. En viktig slutsats i vår artikel är att man bör fokusera mer på den stabila fasen. Det är det bästa sättet att minska behovet av akutsjukvård och det enda sättet att underlätta för återhämtning. Då är FACT-modellen med sin "ledningscentral" inte optimal. I RACT ingår däremot den berörde brukaren själv i teamet (resursgruppen) tillsammans med professionella och närstående som han/hon själv nominerar.

 

Mot hela denna bakgrund är det nödvändigt med strategiska överläggningar om vad som kan och bör göras för psykiatrin i Sverige. Då måste man knyta kompetens i form av evidensbaserad forskning och evidensbaserad praktik till verksamheten.

 

Följ denna länk om du vill ladda ner artikeln i PubMed formatet som granskar forskningsresultaten om FACT:

 

Nordén, T. & Norlander, T. (2014). Absence of positive results for Flexible Assertive Community Treatment. What is the next approach? Clinical Practice & Epidemiology in Mental Health, 10, 87-91. Doi: 10.2174/1745017901410010087