Loggboken

Den Stora Konvergensen, med mera

2015-02-20

Om brist på tid

Får allt fler påstötningar om att det var ett tag sedan jag hade ett inlägg på bloggen. Man har också undrat varför det dragit så ut på tiden. Den främsta förklaringen till att jag fått lite svårt att koncentrera mig på ett nytt blogginlägg är att jag just nu har så många olika bollar i luften.

 

Öppnade för övrigt ett konto på Facebook, men insåg snart att det tog alldeles för mycket tid, så jag stängde kontot. Men jag lärde mig i alla fall lite om hur Facebook fungerar och vad det går ut på. Det är säkert ett bra forum för många, men för egen del räcker det med att någorlunda försöka hålla igång min hemsida.

 

Om att skriva artiklar

Just nu är jag inblandad i flera artikelprojekt tillsammans med studenter och kolleger. Det rör sig om cirka åtta artiklar med skilda innehåll. Fyra av dem handlar om olika aspekter av KBT, en om vuxna som deltagit i ett sensomotoriskt behandlingsprogram, en ytterligare om Resursgrupps ACT (RACT), en om suicidprevention, ett par om olika mätinstrument till den psykiatriska vården.

 

De ligger i olika ”grad av färdighet”. Två är ”in press”, det vill säga de är accepterade för att publiceras av vetenskapliga tidskrifter och inväntar bara att det skall bli ett utrymme. Tre är ”under review”, det vill säga att sakkunniga granskar dem för att undersöka om de håller för publicering i en vetenskaplig tidskrift. Resten är i olika faser ”in preparation” vilket betyder allt ifrån att planera utförandet, söka etiska tillstånd, statistiskt (eller fenomenologiskt) bearbeta insamlat material, skriva manuskript.

 

Tyvärr får man inte skriva om sina resultat innan de har blivit publicerade. Men om allt vill sig väl kommer snart ett antal att publiceras och då får jag åter fart på bloggen.

 

Om den Stora Konvergensen

Annars finns det ju naturligtvis mycket att skriva om även om det tyvärr ofta är trista saker. Nu är det många händelser i världen som man kan oroa sig för. Naturligtvis tänker jag på all aggression, våld och intolerans som det rapporteras om. För att inte uppslukas av pessimism gällande människans förmåga att möta framtiden kan det vara nyttigt att försöka se det hela från ett annat perspektiv ett tag.

 

Vi vet att homonider framträdde i Afrika och så småningom utkristalliserades den moderna människan (homo sapiens). Vi vet också att vid flera tillfälen rådde så kallade ”flaskhalsar” då det fanns endast ett fåtal av våra förfäder. DNA-forskarna kan konstatera att vi människor har ett ”smalt” DNA och att det inte råder någon tvekan om att alla nu levande människor härstammar från en liten grupp tidiga homo sapiens. Så vi är släkt med varandra!

 

I olika omgångar vandrade grupper av homo sapiens ut ur Afrika och spred sig efterhand över hela världen. I denna process anpassade vi oss till olika miljöer. Vissa anpassade sig till ett annat klimat genom en ljusare hy och andra kanske fick ett tjockare fettlager under huden som skydd mot kyla, och så vidare. Naturligtvis differentierades språk, kultur, liksom religiösa föreställningar.

 

Nu närmar sig mänskligheten en helt ny fas. Jorden krymper! Naturligtvis inte bokstavligt. Moderna transportmedel gör det möjligt för stora folkgrupper att resa och bosätta sig på olika ställen. Flera stora städer fungerar som en slags kulturmixar och det gäller också flera länder som till exempel USA, Brasilien och Kanada. Människans första fas kan beskrivas som divergent (utvandringen från Afrika med efterföljande differentiering). Den andra fasen kan beskrivas som konvergent, det vill säga nu träffas alla släktingarna igen.

 

Om mänskligheten överlever alla akuta problem som vi idag kan iaktta, då är den enda logiska lösningen en global federal statsbildning (United States of the World), ett gemensamt språk (troligen engelska uppblandat med några låneord från kinessiska) och så småningom en gemensam kultur. För att en sådan kultur skall bli möjlig krävs till exempel att det finns en tolerans mot olika förhållningssätt att vara, utseenden och religioner med mera. Religionerna måste i sin tur acceptera även frihet från religion för de som så önskar. Den ”Stora Konvergensen” kommer på sikt leda till en tolerantare, tryggare och öppnare värld.

 

Men det blir en tuff resa ditt. Tyvärr är det mycket troligt att konvergensen, den smältdegel som vi nu befinner oss i, kommer föra med sig många rädslor som tar sig uttryck i intolerans, fundamentalism och terrorism. Hur hittar vi hopp och förtröstan i denna svåra tid?

 

Om psykologiska aspekter på att minska rädslan

 

Även om ”Den Stora Konvergensen” är logisk, oundviklig och till och med önskvärd så är det viktigt vi hanterar denna process på ett så bra sätt som möjligt. Det kan vara psykologiskt viktigt att bygga in små hållplatser i den globala processen så att utvecklingen går i en takt som blir lättare att hantera för många

 

Vad kan vi lära av länder som Brasilien, Kanada och USA som tycks relativt väl kunna hantera mixen av olika kulturer. Jo där tycks finnas en stolthet över det egna landet som fungerar som ett sammanhållande kitt. En god patriotism kan underlätta vägen fram mot United States of the World. Här gör jag det bekvämt för mig och citerar vad jag skrev i ett tidigare blogginlägg (2010-09-25):

 

”Som historikern Lars Trädgårdh har påpekat (Expressen, 2010-09-20) så har både de rödgröna och alliansen tappat berättelsen om Sverige vilket lämnar fältet öppet för andra att skapa en sådan berättelse. Våra ledande politiker känner sig obekväma med att anknyta till den svenska identiteten, eller för att citera Trädgårdh: ’ingen vill i dag bli anklagad för att vara nationalist. Problemet är bara att nationen inte visar tecken på att försvinna’.

 

I samband med vinter-OS i Kanada framkom att kanadensarna är mycket stolta över att ha haft en stor invandring där många etniska grupper lever sida vid sida. Samtidigt betonades också den enande faktor som berättelsen om Kanada har.

 

Brasilien är kanske ett ännu bättre exempel på hur stoltheten över det egna landet, både dess historia och dess möjliga framtid, kan förena människor med vitt skilda bakgrunder. Förra sommaren satt jag en hel dag på Sao Paulos flygplats och det var fascinerande att se hur det kryllade av människor med olika etniska bakgrunder. Det var inte ovanligt med stora familjer som var som en illustration till Mendels ärftlighetslagar. Pappan kanske såg ut som en korsning mellan en afrikan och en indian och mamman som en korsning mellan en europé och en kines. I barnaskaran kunde finnas både mer renodlade indianska, afrikanska, kinesiska eller europeiska utseenden och olika blandformer.

 

På lång sikt, om mänskligheten överlever alla bekymmer, så är naturligtvis det enda logiska en "brasiliansk blandning", ett gemensamt språk och en global regering. Men det är långt dit och under mellantiden (som kan ta flera hundra år) behöver vi hjälp med att upprätta välfungerande kognitiva balanser. En bra berättelse om Sverige, en stolthet över vår nation, kan vara en sådan hjälp.

 

Man kan heller inte ignorera det faktum att cirka 50 % av svenska folket vill begränsa invandringen. Kanske man kan göra just det under en begränsad tid samtidigt som verkningsfulla metoder sätts in för att stärka de nya svenskarnas ställning i samhället?

 

Det skulle kunna innebära att den goda berättelsen om Sverige - det öppna och fria landet, där götarna kunde upptas i svearnas stam, där fria bönder, män som kvinnor, byggde landet, där tyskättlingen Engelbrekt blev en frihetskämpe, där valloner la grunden för vårt industriella uppsving och mycket annat, kan anammas utan alltför mycket frustration och rädsla.”

 

Till detta vill jag bara tillägga: Samtidigt måste det finnas en tydlighet i att i Sverige råder svensk lag och mänskliga rättigheter. Läs gärna Harry Amsters fina krönika: ”Guillous krönika är en förolämpning”.